Man behöver inte ta seden dit man kommer, det enda som gäller är att ta lagen dit man kommer, skriver Stig Nygård i Vasabladets ledare (9.3.)
Danmarks Radio ska få kristen profil.
Public service i det förr så liberala och radikala Danmark skall enligt det nya sändningstillståndet från staten förmedla inte bara "det danska kulturarvet", som formuleringen löd i avtalet från 2007, utan även "det kristna kulturarvet" (Sydsvenskan 12.2).
Kristet korståg, menar kritikerna, DR tvingas in i kampen mot islam.
Klart är i alla fall att danskens inställning till invandring och invandrare i gemen förändrats efter de islamska fundamentalisternas reaktion på publiceringen av Muhammedteckningarna i Jyllandsposten i september 2005.
Samtidigt håller grannlandet Sverige fast vid sin inställning till invandrare och invandring, där humanismen och solidariteten är en del av den nationella identiteten.
Jämfört med dessa länder har Finland av tradition varit mera tillknäppt. Men invånarna, också i Sverige, verkar ändå innerst inne anse att invandrarna ska återvända till sina hemländer så snabbt det är möjligt. Skenhelighet eller dubbelmoral?
Ändå placerar en ny internationell studie Sverige på första plats när det gäller integrering av invandrare. Finland placerar sig fyra.
Det intressanta är att ett land med en helt annan strategi i invandringsfrågorna placerar sig trea, nämligen Kanada.
Kanada har tagit emot många invandrare, men i huvudsak arbetskraftsinvandrare, då exempelvis Finland och Sverige i huvudsak tagit emot asylsökande.
Den rikssvenska tankesmedjan Fores utkom förra veckan med antologin "Kanadamodellen", där flera forskare skriver om varför Kanada har lyckats mycket bättre än de europeiska länderna med att få nyanlända i arbete (www.fores.se).
Landets syn på invandring som tillväxtmotor har en positiv påverkan på integrationsarbetet. Därtill bidrar modellen till att motverka etnisk diskriminering.
I Kanada betonas invandrarnas rätt att behålla och utveckla sina kulturella särdrag, de behöver inte bli "kanadensare".
Ska då Finland följa Kanadas eller Danmarks exempel?
Också vi finländare bor i en nation där medborgarna har olika uppfattningar om hur samhället ska se ut. Kanske skulle exempelvis de kristliga fundamentalisterna helst se att Finland gick in för den danska modellen? I den finländska integrationsdebatten framhöll SDP:s ordförande Jutta Urpilainen föra våren att det är "Maassa maan tavalla"-principen som gäller, att man ska ta seden dit man kommer.
I vilken utsträckning ska så det finländska kulturarvet styra invandringspolitiken och integrationsstrategierna?
Enligt Howard Duncan, chef vid The Metropolis Project, ett kanadensiskt forskningsinstitut som studerar migration och integration, behövs dock inget särskilt regelverk för invandrare. Man behöver inte ta seden dit man kommer, det enda som gäller är att ta lagen dit man kommer (DN 5.3).
Kanske det är så vi måste se det: Att det mångkulturella samhällets gemensamma nämnare inte är kulturen, utan grundlagens uppfattning om demokrati och mänskliga rättigheter.
