Fram till nu har det varit politiskt korrekt att hålla inne med främlingsfientliga tankar. Och stilla tigande följa debatten om behovet av ett mera mångkulturellt samhälle som initierats av en del progressiva politiker. När enskilda människors öden stått på spel och utlänningsmyndigheterna visat asylsökande på dörren har en var av oss - kanske av medmänskligt medlidande - reagerat. Annars har vi inte brytt oss.
Det finns en dold rasism hos finländare som blommar upp när den får tillräcklig näring. Det visar det gensvar som sannfinländaren Jussi Halla-aho fått för sina rent rasistiska utspel. I sitt förakt mot människor med annan hudfärg och främlingar som hotar vår ombonade tillvaro har han sagt det som många innerst inne känner. Kom inte och beblanda er med oss finländare. Vi behöver er inte, ta hand om er själva bäst ni förmår.
På ett psykologiskt plan har denne politiker rättfärdigat främlingsföraktet. Om en gång han kan vara öppet rasistisk, så är det väl tillåtet också för andra.
Magma-kolumnisten Dick Harrison har träffande beskrivit vad det egentligen handlar om. I sin bok Förrädaren skökan och självmördaren jämför han en omstridd biblisk gestalt, Maria Magdalena, med våra dagars flyktingar. En person med ett tvivelaktigt förflutet som vi helst ser ned på. Utan att egentligen veta något om personen.
"Finland har inte råd att med slutna ögon hålla dörrarna öppna", konstaterade Kari Rajamäki, Astrid Thors företrädare som ansvarig migrationsminister, för några år sedan. Hans attityd kan sägas ha varit symptomatisk för opinionen bland utlänningsmyndigheten. Med Astrid har det officiella Finlands inställning förändrats, men tyvärr kan inte det samma sägas om attityderna bland opinionsbildarna. Betecknande är kravet på att Thors borde avgå pga sin flyktingvänlighet. Att detta kom från samlingspartiets unga stämmer till eftertanke.
Att det behövs en radikal omprövning av inställningen till utlänningar är uppenbart. Den måste börja med ett medgivande om att det finns en utbredd rädsla för främlingar. Den tar sig uttryck i en både öppen och dold rasism. Denna måste bearbetas lika mycket i skolundervisningen som i politikernas vardag.
Ungdomsbarometern 2005 - annorlunda och likadana - hade ungas internationella umgänge som tema. Trots att inställningen till det mångkulturella ändrat förekom det en utbredd skepticismen gentemot invandrare. I attityderna hos de myndigheter som har med invandrare att göra (polis, hälsovård, socialarbetare) fanns en hel del övrigt att önska. Konklusionen var då, att en förändrad attityd kan uppnås i umgänge med invandrare eller om någon kompis känner en invandrare.
På fyra år har det inte skett någon större förändring. I Taloustutkimus undersökning om svenskans ställning tangeras också frågan om inställningen till flyktingar. Svaren låter ana att de förhärskande antiflyktingsvänliga opinionerna har ett utbrett stöd.
Har flyktingfientligheten en grogrund också på finlandssvenskt håll? Den frågan kan ha ett annat svar än vi förväntar oss. Frågan är angelägen och kommer att tas upp på ett av Magmas lunchseminarier senare i vår.
