För tillfället går det på YLE:s TV1 ett program som på finska heter Muslimielämää (muslimskt liv). Formatet kommer från England, där programmet "Make Me a Muslim" setts i Channel 4. Idén är att några icke-muslimer under en viss tidsperiod (i det finska programmet fem personer under en och en halv månad) ska leva som muslimer för att bekanta sig med religionen och se vilka utmaningar och positiva lärdomar de ställs inför. (De facto presenteras islam i början av programmet som ett potentiellt svar på Finlands alla problem, ett påstående som i sammanhanget framstår som snarast löjligt.)
Man har försökt försäkra sig om kultur- och religionskrockar genom att välja ut bl.a. en starkt troende (kristen), en homosexuell, en invandrarmotståndare och en strippa som potentiella muslimer. Trots att upplägget bl.a. av denhär orsaken känns som billig underhållning, är tanken intressant.
Det populära reality-formatet kan ju faktiskt utnyttjas till att på riktigt lära en något nytt, att få en inblick i en obekant värld och kanske helt obekant religion.
Tyvärr verkar lärdomarna efter tre program att bli ganska halvdana. I stället för att visa den brokighet och mångsidighet som med säkerhet existerar inom islam, och inte minst bland dem som bekänner sig till den muslimska tron, har man valt att som mentorer använda tre personer som alla framstår som på sitt sätt starkt ortodoxa. Ifall tittaren har en utpräglad vi och de-uppfattning gällande muslimer och icke-muslimer kan jag bara anta att programmet stärker denna. Programmet lär en nog mera om olikheter än om likheter.
Tänker vi omvänt på ett liknande koncept om kristendom, så skulle jag gärna se att hela brokigheten med t.ex. aktiva pingstvänner, passiva kyrkobesökare och olika präster med olika utgångspunkt (kvinnor och män, ortodoxa och liberala) skulle synas i samma program. För verkligheten är aldrig svartvit - inte heller den muslimska.
