Åland orienterar sig alltmer mot Sverige, Finland alltmer bort från Åland. Det kommer att få följder., skriver Niklas Lampi i Ålandstidningens ledare. /17.9.)
ÄR ÅTERFÖRENING med Sverige i dag en ickefråga? Svar ja. Det finns inget parti och ingen politiker som öppet för fram den tanken. Kommer återförening att fortsätta vara en ickefråga i åländsk politik om 20, 30 år. En gissning: nej. Varför? Flera trender i dagens åländska samhälle.
EN SOM SATT fingret på pudelns kärna är statsmaktens man på Åland, Peter Lindbäck. I en krönika för den finlandssvenska tankesmedjan Magma nyligen slog han redan i rubriken fast: Åland orienterar sig västerut. Det är inget sensationellt påstående och var inte tänkt som det. Men Lindbäck knöt ihop säcken och noterade att Åland på område efter område ser mot Sverige: media, kultur, idrott, föreningsliv.
Mest tydlig är förändringen på utbildningsområdet. För en generation sedan var Åbo ålänningarnas studieort. I dag är det Uppsala, Stockholm, Lund, Göteborg, Örebro, Gävle, Umeå och Kalmar. Det är en rockad som vi ännu inte sett de fulla följderna av. Men mycket talar för att den kommer att påverka Ålands sätt att se på både sig själv och omvärlden.
ÄN EKONOMIN? Här är trenden inte lika tydlig. Finland dominerar fortfarande. Men också här finns tecken på nya tider. Svenska leverantörer och kedjor blir vanligare. Utbudet i butiker liknar alltmer ICA:s och Konsums. När Ålandsbanken utvidgar gör man det västerut. Dessa trender kommer antagligen att förstärkas när dagens unga med kraft kommer in i arbetslivet. De har då byggt upp sina nätverk under studieår och sina första år i arbetslivet i ett annat land. Det ska läggas till ett Åland, som redan i dag i vardagen på många sätt liknar ett mini-Sverige: vi brer Bregott på mackan, vi följer Idol på TV4, vi har åsikter om Sahlin och Reinfeldt (men inte så många om Urpilainen och Katainen).
SAMTIDIGT PÅ ANDRA SIDAN Skiftet: Ett Finland som rör sig i motsatt riktning. Nya statsministern Mari Kiviniemi är öppen med det. Svenskan ska inte längre stå på jämn fot med finskan. Det är inte längre en självklarhet för alla tre statsbärande partier att stå upp för tvåspråkigheten. Skillnaden märks inte över en dag eller ett år, men över tid. Svenska språket kommer inte att få det lättare, utan svårare. Det är en utveckling som inte gör att Finland närmar sig Åland. Tvärtom. Den gör att steget över Ålands hav blir ännu kortare. Och att framtidens åländska 50-åringar, uppvuxna med svensk tv och formade vid svenska högskolor, kan få ännu mer vatten på sin kvarn om vilket land som känns mer hemma.
VART FÖR det Åland?
Strängt taget går det att tänka sig fyra vägar.
1. Bli mer som Finland.
Scenario: Åland anpassar sig till den nya verkligheten i Finland och blir en vanlig finländsk region. Finska är ett karriärskrav. Många pluggar fortfarande i Sverige, men har svårare att återvända. Självstyrelsen hakar på och inför obligatorisk finska.
Kommentar: Vissa politiska kretsar varnar ofta för att det ska gå så här. Men faktum är att det just nu inte verkar sannolikt, med tanke på att folket röstar med fötterna i motsatt riktning. De snarare försvenskar än förfinskar Åland.
2. STÅ PÅ egna ben.
Scenario: Åland får gehör för att utveckla autonomin. Finland inser att Åland håller på att glida iväg. I stället för att göda en självständighetsrörelse blir det grönt ljus för ramlagen.
Kommentar: Utvidgad självstyrelse har länge funnits på den politiska önskelistan. Den kan få fart av det som händer nu. Men det är inte givet. Skattebehörighet är fortfarande mer en politisk vision än ett krav som folket och näringslivet entusiastiskt sluter upp bakom. Det finns en rädsla, ofta välgrundad, för vad politikerna ska hitta på. För att frågan ska avancera måste politikerna få folket att lita på politikerna. Det är inte bara Helsingfors det hänger på.
3. Stå på ännu egnare ben.
Scenario: Åland blir självständigt och Anders Eriksson president.
Kommentar: Inte särskilt sannolikt. Självständighet som alternativ hade ett visst uppsving på 00-talet då Ålands Framtid hade viss vind i seglen. Men frågan ville aldrig lyfta brett och stöds i dag av en av 30 röster i lagtinget.
4. LÖPA LINAN ut och återförenas.
Scenario: Orienteringen västerut och Finlands agerande gör att en klassiker dyker upp igen: återförening med Sverige. År 2036 säger pensionerade lagtingspolitikern Danne Sundman att det är dags, och han får stöd för sina tankar i övriga partier. LR åker till Stockholm och riksdagen säger ja.
Kommentar: Inte särskilt sannolikt. Finland skulle inte gärna släppa Åland och Sverige vill inte stöta sig med Finland. Men samtidigt är det troligt att Åland 2036 kommer att vara än mer rikssvenskt som samhälle. Det kan leda till att Åland än en gång börjar prata om det som tidigare varit lite tabubelagt. I dag kretsar debatten kring självstyrelse och ibland självständighet. 2036 kan återföreningsidén ha återvänt som ytterligare ett stråk i debatten.
OAVSETT VAR alltsammans landar står en sak klar. Sverige kommer allt närmare, Finland allt längre bort. På något sätt kommer det att påverka Åland. Mest troligt är väl att det blir en mix. Åland om 20, 30 år kan i så fall kanske vara en aningen utvecklad självstyrelse, inom ramen för en finländsk statsbildning, men till vardags och i mycket annat snarare en del av Mälardalen. Inte återförening i teorin, men på flera sätt i praktiken. Den som lever får se.
