Statsmakten och media bör ta ansvar för bägge språken

Nu är det allvar. Än har vi ingen språkstrid i Finland, men tar staten inte ansvar för svenskan kommer vi att få en, skriver Kenneth Myntti i Vasabladets ledare 14.9.

"Språkstrid.

Begreppet förekommer överallt - i radion, i teven, i tidningspressen.

I och med att Centern försök att föra Mellersta Österbotten norrut stöp på grundlagens stadgande om språklig service heter det nu att vi har en språkstrid i Finland.

Det är naturligtvis inte sant. De insatta vet att det är den förlorande parten Centern som försöker få det att framstå på det viset.

Finlandssvenskarna måste ha rätt att ta nationalspråket svenska i försvar utan att bli beskyllda för språkhets. Tvärtom är det motparten som språkhetsar om den inte accepterar att svenskan är likvärdig med finskan i statliga reformer.

Då Magma-akademins programchef Martina Harms-Aalto i går morse var gäst i radioprogrammet Ykkösaamu möttes hon av en skur mycket fördomsfulla frågor:

Varför vill Magma föra en diskussion om svenskan i Finland, vart är det ni vill komma?

Varför måste det lobbas för en välmående kultur och en grupp människor som har fötts med guldsked i mun?

Varför blir det så snabbt språkstrid?


Martina Harms-Aalto klarade sig bra. Tålmodigt förklarade hon villkoren för en språkminoritet och hur denna minoritet behöver ständig förståelse från språkmajoritetens sida. En motfråga om reportern någonsin själv har varit tvungen att redogöra för sina sjukdomssymptom inför en läkare på ett annat språk än modersmålet hörde till det bästa Harms-Aalto presterade.

Reportern blev svarslös. På slutet var han till och med tvungen att medge att samtalet hade gett nya synvinklar.

Det är bra. Men på samma gång är det skrämmande att höra hur starka fördomarna mot finlandssvenskarna är på finskt håll.

Magma-akademin liksom alla de övriga institutionerna som har sjösatts på senare tid har en viktig uppgift. Nu inleds det arbete som borde ha kommit i gång för flera årtionden sedan.

Men samtidigt kommer uppgiften att bli mycket svår. I veckoslutet reagerade både Mikael Sjövall och Pär Stenbäck berättigat på att en av de mest framträdande tidskrifterna i Finland, Suomen Kuvalehti, har gett bilden av att finlandssvenskarna har för mycket makt. (Hbl 11-12.9)

Byter vi ut ordet finlandssvenskar mot judar kan vi förnimma ljudet av stöveltramp och krossat glas. Mikael Sjövall har alldeles rätt i att hets mot folkgrupp ofta får sin början från dylika skriverier.


I tidskriften Kanava är diskussionen på god väg att bli riktigt obehaglig. I det senaste numret (6/2010) hävdar en Lahtisrektor vid namn Kai Salmi att det nuvarande tvåspråkighetsidealet i Finland inte beaktar finskspråkigas ställning, historia, behov och rättigheter.

Salmis argumentering har gemensamma drag med den majoritetsspråksdyrkan som försätter de östeuropeiska minoriteterna i kläm.

Än har vi ingen språkstrid, endast en nödvändig diskussion om det tvåspråkiga Finland. Men tar landets högsta ledning och massmedia inte sitt ansvar för bägge språken kommer vi att få en språkstrid."