Svenskan i Finland är under fortsatt attack.
Senast ut i strid är Uleåborgstidningen Kalevas chefredaktör Markku Mantila som anser att "svenskan borde ge plats åt andra språk", skriver Henrik Othman i ledaren i Österbottens Tidning 27.1.
"På"2010-talet äntligen bör kunna ifrågasätta den så kallade tvångssvenskan utan att anklagas för att förtrycka språkminoritetens rättigheter".
Mantilas utspel har tagits emot med bestörtning både på ledarplats och i webbkommentarer.
Och visst - Mantilas utspel ÄR anmärkningsvärt. Så tydlig har sällan en stor finsk tidnings chefredaktör formulerat sig i tryck även om synpunkter som Mantilas frodas vilt på webben.
I en intervju i måndagens ÖT nyanserar Mantila sin språkpolitiska agenda. Han försäkrar att han inte vill "stjälpa svenskan" eller "komma åt grundlagen".
Han flaggar också mycket tydligt för att Karleby ska orientera sig söderut, inte mot Uleåborg.
Det kunde han ju sagt i sin kolumn också.
Det finns för all del en poäng i Mantilas resonemang. Vi behöver verkligen fler människor som behärskar ryska, japanska, spanska, kinesiska eller "rentav", som Mantila uttrycker det, arabiska.
Samtliga dessa anser han viktigare än svenskan som enligt Mantila tjänat ut sin roll - till och med i umgänge med svenskar. Enligt honom är det inte ens på något sätt ofint att tala engelska med svenskar. Tiderna förändras, fastslår Mantila.
Mantila resonerar som så att eftersom vårt EU-medlemskap "i ett slag devalverat betydelsen av nordiskt samarbete" och globaliseringen dessutom spritt ägandet över hela världen har engelskan tagit över på möten, i dokument, broschyrer och annat material.
I och för sig sant. Men Sverige är fortfarande vår största exportmarknad. En nyckel till effektiv marknadsföring är fortfarande att nå kunden på hans modersmål.
Då Mantila talar om avsaknaden av finländare som behärskar raden av världsspråk återspeglar detta inte skolsvenskan som propp i vägen för inlärning. Det är ett uttryck för engelskans dominans som första främmande språk i våra skolor. Valbarheten har minskat och speciellt på mindre orter är utbudet starkt begränsat.
Att så få elever lär sig ryska, japanska, spanska, kinesiska eller arabiska beror inte att de har svenskan som obligatoriskt språk, utan på att de mer eller mindre rutinmässigt väljer eller tvingas välja engelskan.
"Världen förändras", skriver Mantila och det gör den sannerligen. Språkstriderna och motviljan mot svenskan är av gammalt datum, men en fingertoppskänsloanalys ger vid handen att denna motvilja bara ökat med åren.
Den otyglade webbdebatten med sin anonymitetskultur har gett ytterligare bränsle åt motvilja som främst manifesterar sig som motstånd mot att lära sig svenska i skolan.
Generation efter generation tycks kunna gå ut högstadiet eller till och med gymnasiet utan att ha tillägnat sig ett ord svenska.
Detta bottnar uppenbart i totalt bristande mottaglighet för språket. Samtidigt måste det rimligtvis också vara ett tecken på brister i undervisningen och lärare som saknar förmågan att entusiasmera sina elever.
Markku Mantila ger råg i ryggen åt dem som försvarar Karlebys Vasaorientering. Inte främst för att han säger sig förorda den, utan för att han så klart markerar att uleåborgare inte behöver kunna svenska.
Mantila är än så länge "bara" en ledarskribent som vädrar en personlig åsikt på kolumnplats, men han återspeglar tyvärr en allmänt utbredd ståndpunkt.
På sikt får man befara att slaget om svenskan i de finska skolorna är förlorat."
http://www.ot.fi/ledare/
