I dag ska svenska intressen bevakas på annat sätt än på den tiden då alla kände till tvåspråkighetens villkor, skriver Kennth Myntti i Vasabladet ledare (27.12.)
"De finlandssvenska så kallade domänförluster har fortsatt att dugga under år 2009 och enligt prognoserna kan fler omstruktureringar vara att vänta. Men samtidigt går det också att notera ljuspunkter i form av en ökad medvetenhet på finskt håll om att svenskan har hamnat i kläm och om att blotta förekomsten av svenska strukturer är en regional konkurrensfördel. Till exempel har Paavo Lipponen (SDP) låtit förstå att minister Mari Kiviniemis (C) försök att bygga upp en fungerande svensk service i Uleåborg är en alldeles vettlös tanke då den ju redan existerar i Vasa. (Vbl 20.12) Självklart är det vettlöst. Men det känns bra att också andra än de svenskspråkiga själva pekar på tokigheterna.
På motsvarande sätt kan noteras att tidningen Pohjalainen verkar ha fått upp ögonen för tvåspråkighetens kraft som regional konkurrensfaktor. I en ledare (21.12) konstaterades att tillgången på svenskspråkig personal antagligen är det enda som kan rädda Österbottens nödcentral och Vasa hovrätt från en framtida nedläggning. Självklart. Men det känns bra att också andra än finlandssvenskarna inser att det förhåller sig på det sättet. Problemet är att det här inte verkar vara någon självklarhet för dagens beslutsfattare på riksplanet och att finlandssvenskarna därför måste ta till ett grovt artilleri, själva grundlagen, för att få dem att inse det.
De metoderna har som nackdel att de skärper attityderna språkgrupperna emellan, något som alltså kunde ha undvikits om de yngre, finska beslutsfattarna liksom den äldre finska beslutsfattargenerationen hade haft det här i ryggmärgen. Förhoppningarna om att märkesåret som har firats till 200-årsminnet av separeringen skulle bidra till ökad förståelse för det svenska i Finland har inte infriats.
Det officiella Sverige har hållit sig kallsinnigt till den aktuella svenska kräftgången i Finland. Men på det inofficiella planet har det faktiskt skett en öppning. I Sverige finns ett nätverk vid namn Språkförsvaret, som i slutet av november samlade ett 70-tal deltagare till ett seminarium vid namn "Försvinner svenskan i Finland?" I publiken fanns många rikssvenskar, som på det här sättet fick en god inblick i skeendet. På språkförsvarets webbsida www.sprakförsvaret.se finns flera referat om de diskussioner som fördes. Av ett referat framgår att Ida Asplund, detta ordförande för Finlandssvensk samling, fick höra att man inte alltid kan hänvisa till lagboken om man samtidigt söker en avspänd dialog med språkmajoriteten. Nej, kanske inte.
Men vilka är alternativen om lagboken innehåller det enda argument som biter? Den 20 januari arrangerar Svenska kulturfonden och Svenska Finlands folkting ett seminarium om skillnaden mellan svenskans status som nationalspråk respektive minoritetsspråk. Förhoppningsvis kommer det seminariet att ge vinkar om hur svenska intressen ska bevakas politiskt. Framtiden är ljus."
