En strid har blossat upp kring en av USA:s mäktigaste tankesmedjor, det konservativa Cato-insitutet i Washington. I ett försök att öka inflytandet har två ägare stämt tankesmedjan, och rättsprocessen hotar nu trovärdigheten - det allra viktigaste för alla tankesmedjor.
Tankesmedjor råkar sällan ut för rättstvister. De generar inte stora pengar och deras inflytande beror på hur kloka tankar de anses föra fram. De kan aktivera och provocera människor, men inte ända fram till tingshuset. Fallet Cato är därför rätt unikt och illustrerar närmast hur het den amerikanska valrörelsen är just nu. Cato har flera ägare, men de två bröderna Charles och David Koch hörde till grundarna. Ett speciellt system med preferensaktier ger redan nu de två bröderna ett stort inflytande över styrelsearbetet, men de vill öka sin makt. Catos styrelseordförande Robert A. Levy spjärnar emot och har i en intervju sagt att "vi kan inte låta vissa intressen ta över, för det skulle förstöra Catoinstitutet".
I USA förser hundratals tankesmedjor politikerna med intellektuell ammunition. Somliga är oberoende, andra har en tydlig ideologisk hemvist. Men också de som står ett politiskt läger nära månar om sin trovärdighet och sitt relativa oberoende. The Cato Institute är en nyliberal think-tank som försöker visa varför låga skatter är bäst och varför staten ska blanda sig så litet som möjligt i medborgarnas liv. Cato, med en personal på ca 100 personer, förespråkar maximal frihet på olika nivåer - för marknadskrafterna och för medborgarna. I Catos frihetsbegrepp ingår bland annat en liberal invandringspolitik och lika rättigheter för homosexuella.
Bröderna Koch har länge försökt öka sitt inflytande över Catoinstitutets verksamhet. När inget annat hjälpt har man nu tagit advokaterna till hjälp i ett försök att ogiltigförklara några andra ägares äganderätt. Pengar är inget problem, för Kochs är miljardärer och ägare till ett storföretag. Motparten, som försvarar Catos oberoende, hänvisar till brödernas politiska agenda: David och Charles Koch finansierar Tea Party-rörelsen och diverse politiska smutskastningskampanjer, och tankesmedjor ska inte syssla med så utpräglad lobbning. De ska utveckla idéer.
Fallet Cato är ett extremfall. I mindre skala händer det ofta att någon vill förvandla tankesmedjor till politiska redskap när det hettar till i valrörelsen. Det gäller inte bara i USA, utan över allt. Då är ägarnas vishet, stadgarnas tydlighet och styrelsemedlemmarnas integritet av central betydelse. Det bör inte gå för en enskild ägare att "kapa" smedjan för snäva politiska ändamål eller andra särintressen.
I Catos fall är risken uppenbar. Tankesmedjan grundades i delstaten Kansas som ett aktiebolag där några ägare har röststarka aktier enligt ett märkligt preferenssystem som lagen tillåter just i Kansas. Återstår att se hur processen slutar, men det vore synd om en seriös forskningsorganisation tvingades ge upp genererandet av fräscha idéer till förmån för politisk pajkastning.
