Svår konst göra upp med det förflutna
Svenskfinland har tre smärtpunkter, som återkommer i diskussionerna på tidningarnas insändarspalter, på facebook och vid kaffebordet. Det är historieuppfattningen om det svenska i Finland, okunskapen om finlandssvenskarna i dag och mötet i vardagen mellan språkgrupperna.
För den här tesen står Reinhold Enqvist, diplomingenjör och företagsledare som på äldre dar så fascinerats av svenskan i Finland att han på eget förlag gett ut tre böcker. Den senaste har titeln Nationalism, intolerans, språkstrid. Om konsten att läras avsky ett språk och dess bärare.
För att tillföra de många gånger hätska debatterna något konstruktivt rekommenderar Enqvist en saklig analys av motsättningarna. Han bär på en illusion om att det kan avlägsna konflikthärdarna. Hans bok är därför också ett försök att i klartext och utan tillstymmelse till politisk korrekthet tillrättalägga missförstånd och okunskap när det gäller det svenska i Finland. Icke desto mindre föreligger risken att han likt den som intar fel hållning inte bemöts med argument utan med misstänkliggörande av avsikterna.
Enqvist ger ut sina böcker på eget förlag. Kanske därför att inget etablerat förlag varit intresserat av att göra det. Det kan ha sina orsaker men är också synd. Av två skäl. För det första är hans åsikter värda en bredare debatt är vad nu blir fallet. För det andra lider boken av en amatörmässig layout som gör att läsaren har svårt att skilja på vad som är författarens egna åsikter och vad som är återgivet och lånat från annat håll. Även om han försöker särskilja på eget och andras flyter texten ihop på ett störande sätt. Sedan irriteras man av att han väljer att återge endast sådana valda delar av LA Puntila, Volter Kilpi, Ainur Elmgren, Henrik Meinander m.fl. som stöder hans tes.
Reinhold Enqvist sammanfattar sin bok med en SWOT-analys, en metod han lånat från företagsvärlden. I den listar han styrkefaktorer, svagheter, möjligheter och hot. Det mesta i hans uppräkning är bekant från andra sammanhang och inte särskilt nydanande. Den motsättning mellan finskt och svenskt som är något av ett bärande tema i boken lyser igenom i analysen. Så menar Enqvist att finlandssvenskarna har en bättre förståelse för andra kulturer och en starkare koppling till det västerländska och en tolerantare världsåskådning. Medan hoten finns i arvet efter den äktfinska nationalismen som sitter kvar i traditioner, skolans historieböcker och litteraturen. En följd av det är den felaktiga uppfattning om det svenska i Finland som nästan hela den finskspråkiga befolkningen har.
Att Enqvist benämner pärmbilden till boken, Alexander Federleys illustration Arffienden i tidskriften Fyren nr 5-8 från år 1919, som talande väcker frågor om hans egen ståndpunkt. Fyren var på sin tid det mest rasistiska som kunde uppbådas på svenskt håll.
Reinhold Enqvists behandlar frågan om nationalismen rätt ingående. I 1800-talets Sverige tog sig nationalismen uttryck i ett rastänkande som levt kvar till våra dagar. I Finland var det inte rasen utan språket och kulturen som var det farligt oönskade. Han uppehåller sig en del kring Johan Vilhelm Snellman som införde den hegelianska intoleransen som kommit att sätta sin prägel på det finska folket. Äktfinska kretsar kunde inte acceptera två nationalspråk sida vid sida i samma nation. Finland som nation skulle vara enspråkigt finsk och att den inte blev det är något som landets finska befolkning än i denna dag inte gjort upp med. Enqvist finner stöd för dessa tankegångar hos fennomaner som LA Puntila och Volter Kilpi.
Finnarnas maktbegär gav i början av självständighetstiden upphov till en svensk nationalism i Finland. Att kalla de svensktalande för svenskar eller östsvenskar pekade i fel riktning över Bottenhavet. Svenska folkpartiet antog 1926 benämningen finländare medan den svenska Riksföreningen för svenskhetens bevarande på det allsvenska tinget lanserade beteckningen finlandssvensk. Ordet finne hade etnifierats.
Den finlandssvenska undfallenheten eller självcensuren ser Reinhold Enqvist är en följd av ett mentalt tryck från finskt håll och kanske den främsta orsaken till svenskans kräftgång. Han behandlar temat rätt ingående och sneglar på Schweiz där kantonerna effektivt kunnat slå vakt om sitt eget språk därför att de är enspråkiga. En levande tvåspråkighet förutsätter en medveten profilering på svenska. Till det hör både informationssatsningar och en medveten strategi för svenskhetens överlevnad i Finland. Här kommer Enqvist med flera uppslag. Nämnas kan inrättandet av ett informationscentrum, instiftandet av ett pris för myndigheter eller enskilda som på ett föredömligt sätt använder svenska synligt, standardiserade och språkriktiga skyltar, rekommendation av språkanvändning i affärer.
Behållningen av Reinhold Enqvist nya bok finns i de bakomliggande faktorerna till ett kärvt språkklimat. Hans syn är i många stycken starkt partisk och polemisk och blir säkert inte oemotsagd. Som debattinlägg är boken trots sina brister läsvärd.
Reinhold Enqvist
Nationalsim, Intolerans, Språkstrid
Om konsten att läras avsky ett språk och dess bärare
Reidev OY, Grankulla 2011
