Varför försöker en finlandssvensk tankesmedja med våld tvinga in finlandssvenskarna i minoritetsstrukturer? Den frågan ställer Kenneth Myntti i Vasabldet (3.9.) med anledning av Linnea Henrikssons Magma utredning Enspråkiga eller tvåspråkiga lösningar?:
"Generellt kan väl sägas att den finlandssvenska tankesmedjan Magmas senaste studie är högaktuell. Då kommun och stat i Finland ska rationalisera och kostnadseffektivera sina strukturer hotas det vi har kallat Svenskfinland av en aldrig tidigare skådad devalvering.
Därför är det helt på sin plats att Magma har engagerat en forskare, Linnea Henriksson, för att reda ut i vilka lägen det är bättre att välja en- eller tvåspråkiga lösningar.
Henriksson konstaterar att svenskan i tvåspråkiga sammanhang ofta i praktiken vilar på någon form av goodwillanda, det vill säga eldsjälar. Då eldsjälarna försvinner elimineras i praktiken också den serviceanda som var förknippad med dem.
Henriksson fastslår att enspråkiga lösningar är att föredra om underlaget är tillräckligt stort, men deklarerar ändå att tvåspråkiga enheter fungerar bra förutsatt att minoritetens andel överstiger en tredjedel av befolkningsunderlaget.
Den första tesen är mer eller mindre en självklarhet medan Henrikssons tredjedelsregel bottnar i en bok, skriven av en Rosabeth Moss Kanter och som är utgiven år 1977. Moss Kanter kom fram till att en minoritet som överstiger en tredjedel känner sig trygg och att språkbalans inträder redan vid gränsen 40 procent.
Efter att finlandssvenska forskare har testat teorierna på finlandssvenska kommuner har de kommit fram till att invånarna i starkt finskdominerade orter som Helsingfors, Esbo, Vanda, Åbo och Lojo upplever brist på svensk service medan den svenska servicen fungerar väl i kommuner där de svenskspråkiga utgör cirka en tredjedel, det vill säga Borgå, Sjundeå, Lappträsk, Lovisa, Grankulla och Sibbo.
Enligt den här matematiken är det alltså helt ok att bunta ihop kommuner och offentligt finansierade verksamheter där minoritetsspråket kommer över den heliga tredjedelsnivån. Henriksson har brasklappar om regionala särdrag och så, men hennes grundregel är klar.
Till på köpet nämner Henriksson att protestlinjen sällan fungerar och att det ofta är mer fruktsamt att acceptera centraliseringsivern och försöka arbeta med svenska frågor inom nya större strukturer istället för att hoppas på att inget ska hända.
Med andra ord är det här ännu en i raden av många utredningar som degraderar frågan om svenskan till en fråga om service och som inte över huvud taget tangerar begreppet kulturautonomi, vars stora betydelse illustrerades i första avsnittet av Matts Dumells utmärkta FST5-serie "Kustfolket" i torsdags. Björn Sundell, utredningsansvarig på Magma, är till och med så övertygad av Henrikssons slutsatser att han i förordet hänvisar till att Henrikssons tredjedelsregel bottnar i "internationella erfarenheter".
Om det vore vetenskapligt vederlagt att 30 procent räcker för att garantera minoriteter samhällsservice - varför har vi då hittills kämpat för och upprätthållit en kulturautonomi? Jo, för att många har varit övertygade om att samhället bör styras av representanter för de invånare som berörs av besluten.
Magmas nya utredning bidrar inte till att rädda svenskan i Finland. Tvärtom spelar den hasard med den."
