Den senaste PISA-undersökningen gav den finländska skolan rekordbetyg. En hög internationell ranking lockade utländska delegationer på skolbesök till vårt land, och det här berömmet minskade i sin tur intresset här hemma för en analys av vad som kunde göras ännu bättre. För alltid finns det ju rum för utveckling.
Heidi Harju-Luukkainens analys av PISA-resultaten (*) som presenterades av Kulturfonden den 18 maj visar att finlandssvenska skolbarn ligger över ett halvt år efter de finskspråkiga på läskunskapens område. Skillnaden är dramatisk och beror bland annat på mindre läslust och sämre inlärningsteknik hos de svenskspråkiga barnen. Det här är lyckligtvis brister som kan åtgärdas om viljan finns bland lärare, föräldrar och myndigheter. Och om de svenska elevernas resultat förbättras ser resultaten naturligtvis bättre ut för hela Finlands del, så frågan är av nationellt intresse.
Men det finns ett större problem än det som har med de svenskspråkiga eleverna att göra. Pojkarna ligger långt efter flickorna i skolan, och här är eftersläpningen ungefär lika stor i båda språkgrupperna. Eftersläpningen är faktiskt så stor på läskunskapens område att pojkarna ligger över ett år efter flickorna. Det gör att Finland hamnar nära botten vad jämställdheten i skolan beträffar - vi är sämst i Västeuropa och sjätte sämst bland de 65 länder som deltar i PISA-undersökningen.
Det är ingen nyhet att pojkar halkar efter i skolan. Så är det i nästan alla länder. Men att skillnaden är så stor just i ett land som på många sätt försöker öka jämställdheten mellan könen är en skandal. Att det viskats om pojkars problem redan i femton år i Finland gör naturligtvis inte saken bättre - intresset för att utveckla pojkpedagogiken tycks bara inte finnas i samhället.
I jämställdhetens Finland finns mycket att rätta till och på de områden där kvinnor alltjämt ligger efter görs en hel del. Regelbundet publiceras lönejämförelser, och mål ställs upp för att minska inkomstklyftorna. Olika metoder diskuteras för att öka antalet kvinnliga ledamöter i företagens styrelser. På otaliga arbetsplatser strävar man efter en jämnare fördelning av män och kvinnor, och frågan om att öka antalet kvinnliga chefer uppmärksammas i dag - till och med inom den mansdominerade skogsindustrin. Utvecklingen är inte så snabb som mången skulle önska, men det finns uttalade mål, tydliga mätinstrument och åtgärdsprogram av olika slag.
Däremot tycks ingenting göras för att utveckla en pedagogik i skolorna som kunde locka pojkar till bättre prestationer. Inte heller uppställs konkreta indikatorer och mål. Ändå kan det inte ligga i nationens intresse att unga män försummar chansen att lära sig. Inte heller att den finländska skolan ligger på den internationella toppen medan jämställdheten i skolan är på botten.
Hela PISA-utredningen finns på
http://www.kulturfonden.fi/Site/Widget/Editor/686/files/pdf/Heidi%20Harju-Luukkainen%20PISA%2018_5_2011.pdf
