Europarådet konstaterade i april att språklagstiftningen i Finland inte fungerar i praktiken. Svenskans ställning hotas av allvarliga brister i undervisningen och av tjänstemännens svaga språkkunskaper. I en ny studie utreder Magma vilken kompetens dagens obligatoriska undervisning ger och analyserar konsekvenserna av ett eventuellt frivilliggörande av svenskan i finska skolor.
Den obligatoriska skolsvenskan gav upphov till det största antalet kritiska kommentarer i den hetsiga finska mediedebatten i fjol, konstaterade PD Pasi Saukkonen i Magmas utredning "Varför irriterar finlandssvenskarna" (Magma-studie 1-2011). Egentligen har konstellationerna inte förändrats särskilt mycket under årens lopp. Undervisningsrådet Erik Geber beskrev i sin historiska analys "Den obligatoriska svenskan i Finland" (Magma-pm 1-2010) hur svenskans ställning debatterats otaliga gånger sedan 1960-talet, vilket resulterat i flera kritiska omröstningar i riksdagen. De politiska konstellationerna har varierat genom åren, men många av argumenten är återkommande.
I årtionden har parterna i språkdebatten alltså slungat likalydande argument mot varandra men de står lika långt ifrån varandra som förut. Det är således skäl att tränga djupare in i problematiken kring skolsvenskan, särskilt som den tillspetsade samhällsdiskussionen verkar utgå från förenklade argument gällande en förenklad valsituation. Det finns de som vill bevara obligatoriet till varje pris, andra som absolut vill avskaffa det. Valet i debatten verkar stå mellan ja och nej, behåll eller avskaffa. Det här är en kraftigt förenklad utgångspunkt; riskfylld för alla parter.
Ingen kvalitetskontroll
Frågan om den obligatoriska svenskan är komplicerad, inte minst genom att det saknas ett juridiskt samband mellan obligatoriet i skolan och grundlagens garanti för rätten att leva och verka på svenska. Grundlagen säger ingenting om hur språkundervisningen ska gestaltas. Lagstiftningen ger inte heller besked om hur de språkliga rättigheterna ska tryggas i en situation då de faktiska språkkunskaperna i samhället försämras. Lagen stipulerar när en individ har rätt till service på sitt modersmål, men den definierar inte kvaliteten på denna service. Slutresultatet blir därför inte samma på svenska utan ofta sekunda på svenska.
Tvåspråkigheten i Finland har många dimensioner. Vissa av dem berör individens rätt till service, andra tangerar individens identitet och nationens historia. Men vilken dimension man än väljer att diskutera kvarstår faktum: Ett tvåspråkigt Finland existerar endast om tillräckligt många medborgare behärskar både finska och svenska tillräckligt bra. Och det här ställer i sin tur krav på undervisningen.
Frågan om obligatoriet har varit särskilt aktuell nu i början av 2011. Tidigare statsminister Mari Kiviniemi (c) var redo att ställa svenskan och ryskan mot varandra i vissa kommuner i östra Finland. Inför riksdagsvalet i april samlade Sannfinländarna stöd för kandidater som ville avskaffa den obligatoriska svenskan. Finskhetsförbundets ordförande Sampo Terho, Timo Soinis efterträdare i Europaparlamentet, författade ett manifest som i "språkfrihetens namn" krävde att "tvångssvenskan" avskaffas.
Allt det här skedde ungefär samtidigt som Europarådet varnade för att svenskans ställning allvarligt hotas av de försämrade språkkunskaperna bland tjänstemän, hos polisen och inom hälsovården. (*)
Den negativa utvecklingen speglas i såväl de praktiska kunskaperna som attityderna. En granskning av de nyvalda riksdagsledamöternas inställning till svenskan visar att den nya riksdagen är mer kritisk till obligatoriet än den gamla. Eftersom så många parter i samhällsdebatten framställer beslutet som ett enkelt val mellan "ja" och "nej" till obligatoriet är det skäl att både på svenskt och finskt håll fundera över konsekvenserna av ett eventuellt avskaffande.
Ny utredning
Tankesmedjan Magma beslöt redan i fjol att starta ett projekt som kartlägger konsekvenserna av ett eventuellt avskaffande av den obligatoriska svenskan i finska skolor. Vi ville kartlägga vilken kompetens dagens obligatoriska undervisning ger och framför allt studera effekterna i samhället av ett eventuellt frivilliggörande. Eftersom Magmas utredningar ska vara relativt kortfattade måste vissa avgränsningar göras, och efter moget övervägande sattes fokus på "utbildningsrelaterade konsekvenser". Eftersom liknande analyser inte har gjorts förut kan man se detta projekt som en inledning. Mycket återstår att analysera innan bilden är komplett.
De senaste årens hetsiga debatt visar att frågan är känslig och det var därför inte helt lätt att hitta en opartisk utredare. Vi beslöt att ge uppdraget åt docent Åsa Palviainen, född och uppvuxen i Sverige, numera yrkesverksam i Finland (vid Jyväskylä universitet) och gift med en finskspråkig finländare. Palviainen hade därmed förutsättningar att betrakta problematiken ur olika perspektiv. Hon visar hur mångskiftande konsekvenser ett avskaffande av obligatoriet skulle få. Det skulle inverka på Finlands identitet som tvåspråkig nation. Beslutet skulle få konsekvenser för rekryteringspolitiken i Finland, universitetens verksamhet, språkkraven inom den offentliga sektorn och tillgången på kompetent personal på olika områden. På individnivå skulle beslutet påverka skolelevernas framtid i yrkeslivet.
Bland slutsatserna i Magma-studie 3-2011 kan nämnas följande:
- Svenska som frivilligt språkval i grundskolan skulle innebära att färre elever läser svenska i framtiden.
- Svenskkunskaperna skulle försämras särskilt bland pojkar.
- Kommunerna skulle få större makt än tidigare över elevernas språkval. Kommunens beslut vad gäller språkutbudet i skolorna skulle spela en avgörande roll för elevens framtida utbildning och arbetsliv. Om obligatoriet avskaffas bör kommunerna åläggas skyldighet att erbjuda undervisning i svenska oberoende av antalet intresserade.
- Ett frivilliggörande i grundskolan skulle påverka undervisningen i svenska på senare utbildningsstadier. Det skulle bli en stor utmaning för universitetsväsendet att hantera elever med så gott som obefintliga kunskaper i svenska.
- Särskilt inom yrkesskolorna skulle intresset för svenska minska vilket skulle öka bristen på bl.a. sjukskötare och poliser som kan tala svenska.
- Inom vissa fackområden riskerar svenskkunskaperna att bli ovanliga.
- Det föreligger en risk för att det bildas en tvåspråkig elit med förtur till högre poster i nordiska sammanhang inom ekonomi, handel och politik.
- Samarbetet inom Norden skulle på sikt försvåras.
- Frågan om behörighetskraven vid statlig anställning kräver särskild uppmärksamhet. Om obligatoriet avskaffas skulle många finskspråkiga med högskoleexamen inte kunna påvisa tillräckliga kunskaper i svenska för tjänster där svenska behövs. De skulle kunna uppleva sig diskriminerade vid tjänstetillsättningar.
Magmas utredning konstaterar, att en systemförändring som gör svenskan till ett frivilligt ämne i skolan kan hota det som grundlagen ska trygga, det vill säga att tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.
Men utredningen bekräftar också något som konstaterats förut: Den obligatoriska undervisningen i dess nuvarande form leder till svaga kunskaper i svenska hos många elever. Därmed är status quo inget gott alternativ. Reformer behövs för att göra undervisningen mer lockande och effektiv. Detta förutsätter både tidigarelagd undervisning och ett mer medryckande innehåll.
Magma-studie 3-2011 visar att många faktorer måste beaktas och utredas vidare innan ett beslut kan tas som i grunden förändrar svenskans ställning i skolan. Tankesmedjan Magmas slutsats är därför, att tills bättre alternativ erbjuds är det bäst att bevara den obligatoriska skolsvenskan och utveckla den i en mer inspirerande riktning.
(*) Europarådets dokument: Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities. Third Opinion on Finland. Strasbourg, 13.4.2011.
http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/refworld/rwmain?docid=4da6b7b72
