Sannfinländarna erbjuder folkhemsnostalgi, och man gör det så mycket bättre än Socialdemokraterna, skriver Claes Arvidsson i Svenska Dagbladet (10.4.)
"Tro mig, jag har varit i Odjurets mage, säger Timo Soini när han med anspelning på sin tid som EU-parlamentariker talar om EU. Och eurokrisen kommenterar han förnöjsamt med orden: ni kan ju själva märka att EU inte fungerar. Nu vill han göra riksdagsvalet nästa söndag till den folkomröstning om euron som Finland aldrig hade.
Tillsammans med några andra journalister fick jag tillfälle att möta Soini. När jag frågar Sannfinländarnas partiledare om Finland bör lämna euron eller rent av gå ut ur EU blir han betydligt mindre sugen på att ge raka besked. I stället mumlar han om att verka för mindre överstatlighet.
När jag kom till Helsingfors i torsdags morse låg dimman tät över den vårgrå staden. Det slog mig att Soinis svar blir precis så ogenomträngliga när man försöker tränga bakom hans snabbt avfyrade one-liners.
Artikeln fortsätter...
Det lilla populistpartiet har sakta men säkert knaprat in på avståndet till de tre stora statsbärande partierna - Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna - och kommit i kapp. I de senaste mätningarna finns fyra ungefär lika stora partier. Störst får första tjing på att bilda regering.
Partiets framgångssaga bygger i hög grad på Soini själv. Han har pondus och humor. Han säger sig representera det vanliga folket. Soini talar (för-)enkelt om svåra saker. I hans värld spelar lönekostnaderna inte någon roll för företags beslut att lägga produktion i låglöneländer. Små företag kan växa och bli stora med Sannfinländarnas framgångar som förebild. Det är bara hårt arbete som ska till.
Någon svärmorsdröm är han inte precis. Överviktig och illa klädd står han i bjärt kontrast till de andra partiledarna, som både är yngre och håller sig med en mer urban och tidstypisk politikerpatina. Soinis grej att vara elefant i glashuset. Hans teflon är av annat slag:
Är invandringen ett problem? Soini svarar att invandringen inte är förklaringen till partiets framgångar.
Är det ett problem att det bland partiets riksdagskandidater finns personer som förknippas med rasism? Soini svarar att partiet är demokratiskt och öppet. Det är domstolarna som avgör var gränserna går. Någon egen uppfattning om var gränsen går ger han däremot inte uttryck för.
Sannfinländarnas politik är populistisk och anti, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att åtskilliga av förslagen ligger i linje med vad andra partier förslår.
Finländsk politik har fler konfliktdimensioner än den svenska som starkt domineras av vänster-högerskalan. Soinis affärsidé är att samla på missnöje som de etablerade partierna inte vill eller kan kanalisera. Det är strömningar som bottnar i bredare samhällsförändringar, som effekter av globaliseringen, landsbygdens utveckling och EU-medlemskapet. Sannfinländarna erbjuder folkhemsnostalgi, och man gör det så mycket bättre än Socialdemokraterna.
Men missnöjet emanerar också från det politiska systemets funktionssätt. Det finns av historiska skäl en orientering mot konsensus, som har skapat en politisk kultur i vilken inte ens oppositionen utgör en trovärdig opposition. Sannfinländarna är det enda riktiga oppositionspartiet. Lägg därtill den valfinansieringsskandal som under lång tid gick som följetong och till slut framtvingade statsminister Matti Vanhanens avgång. Med rätta kunde finländarna konstatera att något är ruttet i republiken Finland.
Sannfinländarna - med hemsida och partiprogram endast på finska - fiskar också efter språkstridsröster. Partiet har dessutom en "värdekonservativ" sida med motstånd mot homoäktenskap och abortmotstånd. I ekvationen ska även räknas in det faktum att presidenten, statsministern och oppositionsledaren alla är kvinnor. Som någon sade: Timo Soini ger gubbarna revansch.
Även om valresultatet bara (den sista tiden har trenden varit nedåtgående) blir mellan 12 och 15 procent av rösterna innebär det att Timo Soini blir en central spelare i finländsk politik efter valet - och han vill sitta i den kommande regeringen.
Statsminister Mari Kiviniemi i Centerpartiet, moderaten Jyrki Katainen och socialdemokraternas Jutta Urpilainen har alla öppnat famnen för Soini. Strategin stavas "krama ihjäl" genom att partiet ska tvingas att ta ansvar. Sannfinländarna ska bli en del av det politiska glashuset med Soini som rollfigur i den nya uppsättning av politikens Cosi fan tutte.
Som en god vän formulerade saken: nog önskar man det skulle finnas en spola-framåt-knapp att trycka på."
