SFP:s ordförande Stefan Wallin svarar på statsminister Mari Kiviniemis (c) uttalanden om svenska språket, i ett brev till Hbl:s redaktion avsänt från Rom 9.9.:
"God morgon, eftersom jag ännu är på jobbresa i Rom och snart i inrikesflyg mot Pisa och där har späckat program vill jag ge en officiell kommentar, som gärna får citeras. Den handlar om Mari Kiviniemis uttalanden i dagens HBL - och då utgår jag självfallet från att hon är rätt citerad.
För det första har grundlagen sedan 1919 innehållit motsvarande stadgande, som anger den kommunala indelningen som adminstrativ grund - inte landskapsindelningen. Att nu göra landskapet Mellersta Österbottens majoritetsbeslut allena saliggörande för orienteringen, så som centern gjort, är ett uppfunnet resonemang. Vi har kommunal självbestämmanderätt, inte landskapens självbestämmanderätt. Och då är det inte heller ointressant att Karleby, där 65 % av MÖ:s befolkning bor, valde söderut - visserligen också här med majoritetsbeslut.
För det andra stämmer det inte att det inte skulle gå att göra förvaltningsreformer där det bor svenskspråkiga - efter fallet MÖ. Under nuvarande grundlag har vi genomfört flera stora reformer utan hinder av grundlagen: polisdistrikten, tingsrätterna, räddningsväsendet, KSSR. Skillanden har varit att dessa inte kränkt grundläggande rättigheter. Det hade däremot en orientering av MÖ norrut inneburit. Det är alltså inget fel på grundlagen - eller styrkan på grundrättigheterna. Det är fel på målet med en politik som står i kontrast med grundlagen.
För det tredje är det fel att dra till med den obligatoriska undervisningen i svenska i just detta sammanhang. Man kan inte anklaga tjänstemännen i Uleåborg för att de inte har samma beredskap att ge svensk service som tjänstemännen i Vasa. Detta beror på att personerna på till exempel ELY-centralen i Uleåborg naturligtvis inte tagit emot sina tjänster på den premissen att de en dag måste ge service på svenska. Åter en gång är det fel på den förvalningsmodell som plötsligt försätter tjänstemännen i denna situation.
Jag har levererat alla dessa argument på sommaren till Kiviniemi och till [Mauri] Pekkarinen (c) så sent som senaste vecka. Även tidigare har vi naturligvis resonerat med centerministrarna om vad Karlebyfrågan handlar om och vad inte. Tyvärr hade partiet synbarligen bundit upp så mycket prestige i sin modell och sitt landskapstänkande att argumenten ovan, som inte är dåliga vill jag hävda, förbises.
Fortsättningsvis hoppas jag att centerns ledning inte låter detta fall skölja bort alla andra argument för en levande tvåspråkighet och den obligatoriska skolsvenskan som partiet förfäktat. Till dessa argument hör principen om Finland som tvåspråkigt land, vårt nordiska sammanhang, det nordiska samarbetet och vikten med fungerande förvaltning på bägge nationalspråken."
