Iltalehtis rapportering om en finsk personer som blev nekad hälsovård på sitt modersmål saknar proportioner, skriver Henrik Othman i Österbottens Tidning
(31.10)
"Fallet med patienten i Väståboland som fick vänta på läkartid för att hon inte kunde svenska hade varit betjänt av en saklig journalistisk behandling.
Medborgarens rätt till service på något av nationalspråken finns inskrivet i grundlagen. På senare år har denna rättighet naggats i kanten på många sätt.
Formellt språkneutrala administrativa reformer har monterat ned svenskspråkiga strukturer samtidigt som de praktiska kunskaperna i svenska bland dem som ska betjäna medborgarna blivit allt sämre.
Parallellt med den här utvecklingen pågår den nedrivande diskussionen om språkobligatoriet och inbjuder inte bara politiker med populiststämpel utan också etablerade partier att vackla i sin syn på undervisningen.
Stämningen kan med fog beskrivas som obehaglig.
Som om läget inte vore spänt nog med de ingredienser som finns från förr inträffar något som inte borde hända.
En finskspråkig patient som vänder sig till hälsocentralen i Väståboland får beskedet att hon får en läkartid så gott som omedelbart - om hon talar svenska. I annat fall får hon vänta någon vecka.
Fallet uppmärksammades stort ev kvällstidningen Iltalehti i veckan och följdes upp med nästan ett uppslag med läsarreaktioner i fredagens tidning.
Den reaktionen lät sig inte lindras av fakta, att man just då råkade ha tillgång till en rikssvensk läkare som hade kunnat ta emot en patient.
Normalt ska en läkare i Väst-åboland självfallet betjäna sina patienter oavsett deras modersmål.
Det är lätt att förstå patientens upprördhet.
I kampen för svenskans rättigheter i Finland glömmer man också bort att situationen även kan vara omvänd. Speciellt på orter med omvända språkförhållanden - som i Jakobstad - finns anledning till en viss ödmjukhet.
Ändå saknar Iltalehtis hantering av frågan helt proportioner.
För varje fall som det i Väst-åboland finns det tiotals om inte hundratals berättelser om den omvända erfarenheten.
Iltalehti efterlyste alltså läsarreaktioner, och som man ropar får man svar. Enligt fredagens IL fick man "hundratals" svar då man efterlyste exempel på språklig diskriminering vid finländska hälsocentraler.
Av de svaren har redaktionen plockat ut en handfull; klädsamt nog också sådana där man inte fått service på svenska.
De publicerade exemplen får en som läsare att tvivla på om de "hundratals" kommentarerna verkligen handlade om diskriminering av vården - här finns vid sidan av några fall som vården inlägg om köttdiskar, skoaffärer och servicestationer.
Trots att exemplen om diskriminering mot finskspråkiga balanseras upp med exempel på motsatsen är det allmänna intrycket, speciellt om man också sett torsdagens rafflande upplägg med världskrigsbokstäver på paraden - att det är svenskan som är i skottgluggen.
Fallet i Väståboland var värt att uppmärksammats, men hade varit värt ett sakligt grepp i stället för den skandaljournalistik Iltalehti nu ägnat sig åt.
Diskriminering är diskriminering oavsett förtecknen, och även om just det här fallet uppenbart snarast handlade om ett sammanträffande och en kommunikationsmiss måste företeelsen kunna diskuteras.
Med en smula god jouralistik hade fallet kunnat öppna finska läsares ögon för den finlandssvenska verkligheten.
Sådant kan man tydligen inte förvänta sig av en tidning som Iltalehti."
