En statsman talar klarspråk


Martti Ahtisaaris brandfackla om svenskan är lika vältajmad som välkommen, skriver Chefredaktör Niklas Lampi i Ålandstidningen (30.9).

"Martti Ahtisaari säger sig se med "med oro på den växande negativa inställningen till vårt andra inhemska språk". Därför är det nu enligt Ahtisaari hög tid att stärka svenskans ställning. Det handlar enligt honom inte minst om Finlands plats i Norden. Att ersätta svenskan med engelskan i det nordiska umgänget avfärdas: "då är vi likställda med någon från Nya Zeeland och Jamaica". För att vara en del av Norden menar Ahtisaari att det är svenskan som gäller.


DET ÄR ord och inga visor, från en före detta statschef och Nobelpristagare.

Utspelet landar passligt nog mitt under det pågående Nordiska rådet i Mariehamn, där Ahtisaari deltar. Hans öppenhjärtiga kritik av hur svenskan behandlas i Finland i dag kan säkert skapa diskussion i korridorerna på Alandica. Om diskussionen sker på svenska eller engelska är ju enligt honom i sig något som nu behöver diskuteras.

AHTISAARI HÖR till den generation finländska statsmän för vilka svenskan var och är självklar. Förre och mångårige statsministern Paavo Lipponen hör till samma krets. Dessvärre tycks de bli allt färre. Det hörs inte minst på hur dagens finländska politiska elit kommunicerar med landets svenskspråkiga befolkning och nordiska omvärld. På en allt knaggligare svenska.


DET FINNS många exempel på hur den finlandssvenska minoriteten trots allt strävar vidare och upprätthåller ett imponerande utbud av kultur. Ett exempel är inte minst det faktum att det fortfarande ges ut ett stort antal dagstidningar på svenska i Finland. Men det är också allt tydligare, vilket Ahtisaari framhåller, att statsmakten och det offentliga Finland drar åt ett annat håll.


ETT BRÄNNANDE aktuellt fall är nedmonteringen av BB i Ekenäs, ett värdefullt stycke svensk infrastruktur som nu ser ut att offras på De Stora Strukturernas altare. Argumentationen känns igen från tidigare. Det är inte försvarbart med så små enheter. Konsekvenserna är också bekanta. Den svenska servicen kan inte längre tryggas. När minoritetshänsyn ställs mot pengarna får förstnämnda vika.


DET KAN tyckas ligga långt från en åländsk vardag, där de blivande föräldrarna aldrig behöver fundera över om de kan prata sitt modersmål med barnmorskan. Men nedmonteringen av svenskan som samhällsspråk i Finland kommer förr eller senare också att ställa självstyrelsen inför allt större utmaningar. Ja, flera av dem är redan här. Ta tisdagens tidning där vi berättar om riksdagsledamot Elisabeth Nauclérs kamp för att få bindande kollektivavtal, som också gäller på Åland, översatta till svenska. Det är en kamp som man tycker inte skulle behöva föras i ett så kallat tvåspråkigt land.


FRÅGAN ÄR förstås om en debattartikel kan bita på den här utvecklingen. Starka krafter är i rörelse. Ändå får man lyfta på hatten för att en röst som Martti Ahtisaari levererar en obekväm sanning, mitt under pågående nordiskt toppmöte. Det kan väcka en uppmärksamhet som den här frågan sällan får, men som den förtjänar."

http://www.magma.fi/administrator/index.php?option=com_content&task=add