Äventyra inte våra medborgerliga rättigheter
I gästkolumnen betonar emeritusprofessor Christofer Cronström betydelsen av finlandssvenskarnas medborgerliga rättigheter och vikten av banden till övriga Norden.
"Idebatten om svenskan i Finland har man ganska ensidigt betonat att undervisningen i svenska i finska skolor behövs för att svenskspråkiga medborgare i Finland skall få tillgång till service på sitt modersmål. Ordet service är ändå litet malplacerat här, eftersom det faktiskt är fråga om medborgerliga rättigheter och inte "service".
Svenskspråkiga medborgare i Finland har grundlagsenlig rätt att vända sig till kommunala myndigheter på sitt modersmål i tvåspråkiga kommuner, och självfallet också i enspråkiga kommuner där svenska är ämbetsspråket. Begreppet tvåspråkig kommun definieras i lag. Till den lagstiftningen hör också att grunderna för den kommunala tvåspråkigheten i regel granskas med vissa tidsintervaller.
Statliga myndigheter i Finland är skyldiga att självmant bemöta svenskspråkiga medborgare på deras modersmål utan särskild anhållan eller uppmaning. För att allt det här skall kunna fungera behövs det tjänstemän som har kunskaper i svenska. Kraven är ganska måttliga, enligt den gällande språklagen krävs för sådana statliga tjänster där högskoleexamen är nödvändig att tjänsteinnehavaren har "nöjaktiga skriftliga och muntliga kunskaper" i svenska. Vad det här skall betyda specificeras närmare i förordningar och examensstadgar. I praktiken efterlevs dessa förordningar och examensstadgar inte alltid. För många kommunala och därmed jämförbara tjänster i tvåspråkiga kommuner är kraven på språkkunskap likartade som för statstjänstemän.
Svenskan behövs ingalunda i Finland enbart av den orsaken att man när lagen så kräver är skyldig att bereda finlandssvenskar möjlighet att umgås med myndigheter på svenska. För sådana finlandssvenskar som vuxit upp i urbana tvåspråkiga miljöer är det kanske inte av största vikt att använda svenska i alla sammanhang. Det finns å andra sidan en hel del finlandssvenskar, alltså svenskspråkiga medborgare i Finland, som kan ha svårigheter att komma till rätta enbart på finska. Frågan om hur man kan komma till rätta på andra språk än sitt modersmål är också beroende av sådana faktorer som exempelvis ålder och livssituation.
Finland är sedan nästan tusen år tillbaka en del av Norden, vilket bland annat innebär att Finland har ett liknande samhällsskick och lagstiftning som de övriga nordiska länderna Danmark, Island, Norge och Sverige. För att upprätthålla den nordiska gemenskapen på olika nivåer ända till den såkallade gräsrotsnivån är det önskvärt att det finns kunskap i svenska hos finska medborgare i allmänhet, och i synnerhet hos rikspolitiker och statliga tjänstemän i Finland. Som exempel kan nämnas förändringar i eller snarare försämringar av den såkallade nordiska välfärdsmodellen, som är aktuella i alla nordiska länder idag som ett resultat av yttre omständigheter som möjligen kan relateras till begreppet globalisering. Alla nordiska länder har likartade problem i detta avseende och det är naturligtvis viktigt att man kan lära sig av övriga nordiska grannländers sätt att behandla de förhandenvarande samhällsproblemen. Här spelar språkkunskap i svenska och föralldel också andra språk en stor roll.
Det finns naturligtvis också många andra samhällsområden med nordisk anknytning som fungerar bäst om man kan använda skandinaviska språk, eller i praktiken oftast svenska. Det här gäller också enskilda medborgare med finska som modersmål. Här kan den gemensamma nordiska arbetsmarknaden tjäna som exempel.
Skolundervisningen i svenska i finska skolor är av stor betydelse för Finlands framtid som en stat med två nationalspråk, finska och svenska. Undervisningen och examinationen i tjänstemannasvenska är likaså av mycket stor betydelse. Det är orealistiskt att förvänta sig att finskspråkiga medborgare i Finland i allmänhet skall låta sig entusiasmeras av att lära sig svenska för att kunna tillgodose svenskspråkigas medborgerliga rättigheter. Det finns ju faktiskt också andra goda skäl att lära sig svenska. Här har jag tagit fasta på den nordiska gemenskapen och praktisk nordism som fullgoda motiv för finskspråkiga att lära sig svenska i Finland. Om svenskan upphör att vara ett tvåspråkigt land med svenska som det andra nationalspråket innebär det en genomgripande förändring i samhällslivet. Ett avskaffande av svenskan som nationalspråk i Finland skulle högst sannolikt i det övriga norden uppfattas som en handgriplig demonstration av att Finland överhuvudtaget inte mera är intresserat av den nordiska gemenskapen. Det skulle innebära stora förluster också för det finskspråkiga Finland."
