Utrikesminister Alexander Stubb vill sätta stopp för den semantiska debatten kring kriget i Afghanistan.
Det låter lite tråkigt, är kanske förståeligt, men jag tror att det finns all orsak att fortsätta just den debatten, också bortom semantiken.
Samtidigt är Finland naturligtvis en obetydlig spelare i världens alla konflikthärdar, vare sig de nu sedan kallas krig eller inte.
I Tyskland däremot är situationen en helt annan.
Också där debatteras sedan länge frågan huruvida landet befinner sig i krig i Afghanistan eller inte.
Också där vill personer på utrikesministeriet mer eller mindre sätta stopp för debatten genom att kalla kriget i Afghanistan för "en assymetrisk konflikt".
Över den tyska debatten svävar förstås delvis historien och inte minst frågan om FN och frågan om NATO-insatser men också frågan om allmänna globala målsättningar rörande stabilitet och säkerhet framom krig och ökad oro.
Men begreppet assymetrisk konflikt är på modet i den internationella forskarvärlden därför att det så enkelt döljer vissa grundläggande moraliska problemställningar som kan förknippas med just väpnade konflikter eller krig.
Tyskland har 4000 soldater i Afghanistan, men ingen politiker vill ändå ta ordet krig i sin mun.
Men kriget smyger sig ändå på.
I den tyska pressen användes tidigare i år det laddade ordet "Gefallen" (stupad) för första gången sedan andra världskriget för att beskriva en tysk soldat som hade stupat i regionen Kunduz.
Andra världskriget är fortfarande ett högladdat tema i Tyskland, och därför betonar de ledande tyska politikerna gärna att landet ju också bygger brunnar och skolor i Afghanistan - vid sidan då om de 35 tyska soldater som redan har fått sätta livet till, som alltså stupat.
Men var stupar då soldater?
Jag föreställer mig att soldater stupar i krigssituationer.
Och ja; hur var det nu då med Finland och med Tyskland och det där med begreppet eller fenomenet krig? Har vi inte någonting gemensamt, historiskt sett?
Det är kanske inte helt fel att ägna också den parallellen en liten, liten tanke.
