För närvarande är invandrarna i Helsingforsregionens 14 kommuner ungefär lika många som finlandssvenskarna, detta om man med invandrare avser dem som inte har finska eller svenska som modersmål. Klassificeringen kan diskuteras men är ändå intressant för dem som vill studera trenderna. År 2025 uppskattas nämligen antalet finlandssvenskar vara lika stort som nu, men invandrarna antas vara tre gånger fler. Förskjutningen är alltså enorm.
Prognosen kommer från Helsingfors stads faktacentral och presenterades av direktör Asta Manninen vid Magmas invandringsseminarium nyligen. Utmaningen är stor vad gäller integreringen av invandrarna i samhället, även ur finlandssvensk synvinkel. Hur ska svenska språkets ställning säkras när invandrarna blir allt fler? Hur ska fler invandrare lockas att läsa svenska? Såsom minister Astrid Thors poängterade är det mycket få som satsar på svenska i dag.
Och hur ser ett invandrartätt Helsingfors ut? Genom att studera erfarenheterna från den stora världen, både misstagen och framgångarna, kan vi lära oss mycket. Forskardoktor Tuomas Martikainen hänvisade till den "superdiversitet" som redan nu kännetecknar vissa metropoler där de olika minoriteterna kan uppgå till 100. I den situationen är det inte lätt att styra utvecklingen utgående från idealet om en enhetlig nationell kultur. Språken och kulturerna bildar närmast en mosaik.
Ett videosammandrag av föredragen vid Magmas invandrarseminarium samt statistik och prognoser står till buds här på vår webbplats. Välkommen att ta del av innehållet!
PROGNOSER SOM STRÄCKER SIG långt fram i tiden är inte exakta, men de hjälper oss att förbereda oss. De slutliga siffrorna - arbetskraftsinvandringen och flyktingströmmarna beror nu som förut på de stora händelserna i världen. Finland rår bara i ringa grad över den gränsöverskridande folkrörelsen.
Klimatförändringen kan på sikt ge upphov till stora folkrörelser, i synnerhet om världen inte lyckas uppnå enighet om klimatbesluten vid toppmötet som ordnas i Köpenhamn i december. Också andra miljöproblem än de som orsakas av klimatförändringen kan tvinga människor att överge sina hem: förorenade vattendrag, bristen på dricksvatten och regionala miljökatastrofer. Eller livsmedelsbristen.
Vissa förändringar sker långsamt, andra snabbt. Ingen kan förutse följderna av en fågelinfluensa som hanteras oskickligt i det land där den uppkommer. Eller av svininfluensan som skakar framför allt Mexico just nu.
Den finanskris som drabbade världen i fjol och som fått de ekonomiska kurvorna att peka nedåt också i Finland har skapat ännu mycket större problem i u-länderna än hos oss. Världsbanken presenterade den 24 april en ny rapport om den globala krisens inverkan på de fattigaste länderna. Budskapet är utsikterna för att uppnå millenniummålet har försämrats avsevärt på bara ett halvår - det blir alltså betydligt svårare att halvera fattigdomen fram till 2015 än man trodde förut. Recessionen leder till att 55 - 90 miljoner människor extra drabbas av extrem fattigdom och att antalet människor som är kroniskt hungriga stiger till över 1 miljard i år. Bankirernas vårdslöshet, girighet och risktagning ledde till ett abrupt slut på de senaste årens positiva utveckling.
Slutresultatet är ökat mänskligt lidande. Och troligen växande flyktingströmmar.
SAMTIDIGT SKER OCKSÅ NÅGONTING ANNAT i finanskrisens spår: De rika länderna stänger gränserna för vissa invandrare. Urvalet blir noggrannare. Vi ser det i Spanien, där arbetslöshetsgraden fördubblats på ett år till 17 procent och 2 miljoner jobb gått förlorade på bara ett år. Vi ser det i Storbritannien, där myndigheterna i april höjde kraven på invandrare, så kallade proffs, på jakt efter arbete. Myndigheternas syfte är att halvera arbetsinvandringen.
Plötsligt vrids klockan tillbaka. Under 2000-talets sju första år sökte sig kring en halv miljon människor årligen från Öst- till Västeuropa för att söka sig en bättre framtid och högre lön. Från Asien anlände ivriga arbetssökande från Filippinerna, Indien och många andra länder - ofta unga människor som planerade att bo i Europa en tid för att kunna skicka hem pengar till familjen eller för att starta ett nytt liv där hemma med besparingar på fickan. På global nivå uppgick transfereringarna från gästarbetare i industriländerna hem till u-länderna till 300 miljarder dollar i fjol, ett enormt belopp.
I år minskar det, för migrationstrenden har brutits. Övergripande statistik finns inte än och utvecklingen beror i hög grad på hur länge finanskrisen varor - och på hur snabb den ekonomiska återhämtningen blir i världen. Men enstaka exempel visar redan nu vad som håller på att hända. Det blev lättare för östeuropéerna att flytta inom EU då unionen utvidgades 2004. Ett konkret exempel: 180 000 polacker, tjecker och andra östeuropéer sökte sig under de påföljande åren till irländska Dublin, en av de snabbast växande metropolerna fram till i fjol.
I vintras drabbades Irland hårdare av finanskrisen än något annat västeuropeiskt land och preliminära siffror antyder att en fjärdedel av invandrarna återvänt hem när den irländska arbetslösheten ökat. Samma mönster syns i Frankrike och Storbritannien; i Förenade arabemiraten och USA: Gästarbetarna tvingas flytta hem - eller till länder där ekonomin inte rasat lika djupt. Migrationsströmmarna antar nya riktningar.
Förändringarna i flödet kan vara stora på bara ett år.
FINLAND BEHÖVER INVANDRARE för att klara framtidens arbetskraftsbehov. Vi har dessutom ett ansvar att bära i flyktingfrågan, liksom andra rika länder. Det är viktigt att planera för framtida behov och utmaningar.
Men det är också viktigt att minnas, att all förändring inte kan planeras. Migrationsströmmarna påverkas av dramatiska händelser på både lokal och global nivå.
Den mest dramatiska och svåröverskådliga förändringen just nu har sina rötter i finanskrisen.
Presentationer du kan ladda ner
Astrid Thors PowerPoint dior 304.96 Kb
