I Strängnäs söder om Stockholm heter kulturhuset Multeum.
Det ligger på gångavstånd från järnvägsstationen och det innehåller också stadens bibliotek.
Multeum är så där plastigt modernt med höga fönster och det påminner alldeles för mycket om en samtida finsk hälsovårdscentral.
Jag föreläste i Multeum nu i onsdags på kvällen.
Ute var det mörkt och kallt. Regnet stod som spön i backen.
Något mellan 50 och 60 personer kom ändå för att höra mitt föredrag om Finlands och Sveriges gemensamma historia.
Det var en del av evenemanget 10+10.
Magma initierade och arrangerade, tillsammans med Nordens institut i Finland, med medborgarinstitutenas förbund i Finland och med humanistiska förbundet och Nationalkommittén för märkesåret 1809 i Sverige.
Vi var alltså tjugo individer som föreläste samma kväll, på tjugo olika platser runtom i Sverige och Finland.
Eller; vi skulle ha varit tjugo, men så beslöt sig Finnairs piloter för strejk och så var vi bara 15.
I Strängnäs ställdes många vettiga frågor.
Det handlade om inbördeskriget och Åland, om det svenska i Finland och det finska i Sverige.
Jag provocerade lite grann genom att säga att okunskapen om vår gemensamma historia är stor i Finland, men avgrundsdjup i Sverige.
Ingen protesterade.
Mottagandet i Strängnäs var varmt. Jag trivdes mycket väl. Men redan under handskakningarna före själva föredraget fick jag höra detta:
"Din brytning är ju inte alls särskilt farlig".
Min brytning, ja - ack denna min brytning!
