Ingen friskola en av orsakerna till skolframgången i Finland
På DN Debatt (30.6.) skriver minister Pär Stenbäck om varför skolan i Finland lyckats där den svenska skolan inte gjort det.
Enligt Stenbäck skulle 85 procent av lärarna i Finland välja läraryrket igen. Han skriver att det är en avgörande skillnad mellan finländsk och svensk skoldebatt, på minst två punkter:
”Ett: I Finland är skolan och dess problem inte ett slagträ i partiernas kamp om röster i nästa val. Oppositionen har inte en egen modell för hur skolan eventuellt borde reformeras när den kommer till makten. Man tävlar inte heller om att överbjuda varandra med nya budgetsatsningar, flera eller färre betyg, etcetera.
Två: Det finns ingen friskola i Finland och därmed ingen dragkamp om dess vara eller inte vara, varken inom rikspolitiken eller på kommunnivå. Hittills har det inte uppstått en föräldraopinion som kräver valfrihet, främst för att den kommunala skolan uppfattas som god. Inga riskkapitalbolag har gjort framstötar inom skolsektorn, men några få har nöjt sig med investeringar i privat dagvård eller barnträdgårdar.”
Stenbäck värjer sig från tanken att valfrihetens ideologi inte gör sig gällande i Finland.
”Som känt är Sverige och svenskarna unika i sin individualism medan attityderna i Finland står närmare de europeiska. Finländsk pragmatism leder till slutsatsen: Varför skapa ett parallellsystem när det nuvarande tycks fungera? Som socialliberal ser jag ingen förmyndarmentalitet i detta. Vår kommunala skola har stor frihet, inga skolinspektörer blandar sig i skolans pedagogiska tillämpningar av den nationella läroplanen. Vid valet av gymnasium har eleven frihet att välja sin skola och gör det ofta på basen av skolornas resultat i studentexamen eller skolans specialinriktning.”
Pär Stenbäck skriver också om språkdebatten i valet av undervisningsspråk:
”I Finland finns det skolor med endera finska eller svenska som undervisningsspråk. De bekräftar elevernas kulturidentitet på deras modersmål. En del debattörer anser detta gammalmodigt och talar för tvåspråkiga skolor, dock utan att ha preciserat hur en sådan skola skall fungera. Ur språkminoritetens synvinkel kan en sådan skola, fel genomförd, starta en assimileringsprocess, eftersom en språkligt integrerad skola i praktiken skulle beröra finlandssvenskarna, men inte de enspråkiga trakterna i landet.”
