Ett lands verkligheter

Torbjörn Kevin kommenterar i ÅU:s ledare (1.6.) Hannu Olkinuoras tes om att för mycket finlandssvenskt navelskåderi driver bort en finsk läsekrets:

"Hannu Olkinuora har varit journalist i tre språkliga miljöer: på Svenska Dagbladet i Stockholm, i finska Aamulehtikoncernen och på finlandssvenska Hbl.

I Svenskfinland nådde Olkinuora positionen av en person man lyssnar till - inte minst för att han andas nykter pragmatism och ekonomiskt kunnande. Olkinuora har nu bidragit med en analys av bland annat de finlandssvenska mediernas framtid - i boken "Överlevnadsstrategier för minoritetsmedier" (Magma). Bokens fokus ligger på public service och Yle.

Symptomatiskt nog (?) fokuserade dagspressen på denna mening av Olkinuora:
"... när det tryck som riktas mot det svenska språket ges växande utrymme fördriver det den finska publiken och en del av de tvåspråkiga."...

Alltså:
Mindre gnäll, mera journalistik som gäller hela Finland. Annars tappar svenska medier finska läsare, lyssnare, tittare.

Olkinuora döper detta till paradoxen i den Taxellska paradoxen.

Olkinuora – och Yle-chefen Lauri Kivinen - kallar denna finlandssvenska attityd för igelkottsförsvar.
Ex-undervisningsministern Riitta Uosukainen (Saml) präglade i tiderna termen "tvångssvenska" - och kom att påverka det finländska språkklimatet mera än hon kanske avsåg...

"Magmabokerns budskap är att finlandssvenska medier borde rapportera mera om det finska Finland.
Och tvärtom, tillägger man pliktskyldigast.

Till detta säger chefredaktören för HS Mikael Pentikäinen att man var gång man skriver om tvåspråkigheten får "massor av aggressiv respons" (Hbl 29.5.2012).

Ser vi ett mönster här?
När tvåspråkigheten i utbildningen lyfts fram som idealtillstånd är det svenska skolor som förutsätts byta fot.
Nu uppmanas svenska medier tona ned det svenska - i en tid då statliga och andra strukturreformer systematiskt ifrågasätter det svenska"...

"Det finns en annan slutsats att dra - också för Hbl med sin stora andel finska läsare: De läser Hbl tack vare svenskan.

Olkinuoras analys tycks utgå från att svenska medier i Finland är till bredden fulla med värnjournalistik och att vi därmed har förlorat det finländska perspektivet.
Vi vänder gärna på det: Är det inte det finska Finland som isolerar sig från det svenska snarare än tvärtom?

Den dag Hbl och andra medier börjar huka sig för en antagen irritation från sin finska läsekrets riskerar vi få en karta som distanserar sig från verkligheten.
Eller verkligheterna."...

"I fråga som fråga är det det svenska Finland som ska tänja och vara flexibelt, gå på tå för att det inte ska bli utslag på den mentala richterskalan.
Det låter inte som en hållbar utveckling. Än mindre hållbart är att den svenska journalistiken i grundläggande frågor om tvåspråkigheten ständigt förutsätts beakta det taktiska.

Olkinuora hör knappast till de journalister som i andra frågor hyllar en journalistik som hela tiden tar hänsyn till konsekvensen.

Det finns en given agenda för svenska medier när samhället förändras.

Vi får naturligtvis inte bidra till cementeringar som hindrar kreativa lösningar. Oföränderlighet är inte alltid den bästa lösningen.

Men än en gång: Det gäller hela landet – oberoende av språk."