Då man tänker på världshistorien tänker man kanske oftast på stora krig, viktiga härskare, "upptäcktsresor" eller annat omvälvande. Medan språk lätt för tankarna till ett mera individuellt perspektiv, "mjukt" om man så vill: inlärning, konstnärliga uttrycksformer, grammatik och så vidare. Tore Jansons bok Språkens historia. En upptäcktsresa i tid och rum visar hur centralt språket de facto är i uppkomsten och utvecklingen av våra samhällen, och av världsbilden som den ser ut i dag. Läsupplevelsen blir inte enbart en resa i språkens historia, utan ger samtidigt ett populärvetenskapligt sammandrag av viktiga skeenden i världshistorien.
Janson visar hur språk i allra högsta grad handlar om makt, politik och ekonomi. Han börjar från början, med tiden innan skriftspråket och vad vi vet om språket från den tiden, och vilken roll språket har spelat i stora riken som antika Grekland, Kina, romarriket och gamla Egypten. Men också rollen av de mindre språken, som ändå utgör majoriteten av världens språk, och hur språk kan uppkomma och falla sönder. Och hur vi kan byta språk ibland av tvång men oftast för att vi följer den som har makten och pengarna. Ville man klättra högt i gamla Rom var det bara att lära sig latin. Och vill man i dag göra internationell karriär är det i många fall bäst att behärska engelska.
Engelskans historia är ett intressant kapitel i sig. Efter att makten länge hade varit i händerna på en fransktalande elit, blev engelska administrationens och kungens språk i England först på 1400-talet. Hur har denna lilla nykomling till officiellt språk blivit ett världsspråk på mindre än 600 år? För att hitta ett svar på den frågan måste man se på samhällsutvecklingen i England, och Englands roll i världshistorien i synnerhet från 1600-talet framåt. Hur England i Europeiskt perspektiv rätt så tidigt kom i gång med sitt nationsbygge, och bland annat med hjälp av språket övergick från att vara ett feodalt kungarike till en nation i den 'moderna' europeiska meningen; Englands roll som imperialmakt; och senare Amerikas framgång som politiskt och ekonomisk stormakt under 1900-talet. I dag har engelska språkets ställning inte så mycket mera med vare sig Englands eller USA:s agerande att göra, påpekar Janson. Tvärtom ger språkets association till dessa länder i vissa områden snarast negativa konnotationer. I stället är det engelskans roll som ett övernationellt språk för internationell kommunikation som håller det starkt.
Så vem är det som "vinner" i språkspelet? Kommer engelskan att behålla sin position, och hur går det för alla de andra språken? För närvarande ser det ut som om språken blir allt färre. Mindre språk överförs inte till följande generationer och dialektala skillnader suddas ut, medan de stora språken stärks. Hur framtiden utvecklas beror rätt långt på hur världen utvecklas, siar Janson. Kommer vi att leva i fortsatt välstånd med ett väl utvecklat skolsystem fortsätter de stora språken troligen att behålla sin ställning. Men förändras världens tillstånd drastiskt till det sämre kan mindre språk igen bli starkare och nya mindre varianter lätt uppkomma, eftersom isolation och nedmonterade strukturer minskar möjligheten att upprätthålla språklig gemenskap över stora områden.
En sak som i alla fall är säker är att språken förändras. Ur gamla skandinaviska källor framgår det hur stark position danskan har haft; till och med tidiga isländska källor kallar sitt språk för danska. Mera sällan går det som med kinesiskan: att den moderna språkvarianten ännu uppfattas som samma språk som den kinesiska som skrevs för ca 3 300 år sedan. För oftast kommer det en tid då stora språk fördelar sig i flera mindre språk, då det talade språket (i synnerhet i de mer geografiskt "perifera" områdena) alltför starkt börjar skilja sig från det skrivna språket - eller, som i fallet med latin i södra Europa, författare eller andra språkmänniskor med inflytande börjar arbeta för att det ska bli så.
Magma-studien nummer 4/2011 handlar om det skrivna svenska språkets tillstånd i Finland. Håller finlandssvenskan långsamt på att utvecklas till ett eget språk? Knappast, i alla fall än så länge. Men vem vet. Är vi här ännu om tusen år kan vad som helst ha hänt.
Källa:
Tore Janson (2010) Språkens historia. En upptäcktsresa i tid och rum. Norstedts.
