En massa utredningar väller fram över Finland när tankesmedjan Magma lever upp till namnet, skriver Torbjörn Kevin i Åbo Underrättelser(4.5.)om rapporten om frivillig skolsvenska.
"Senast ut är Jyväskylä-docenten Åsa Palviainen som gediget och vältaligt visar hur en nedmontering av svenskan i finska skolor skulle skapa en accentuerad tudelning mellan en privilegierad elit och en majoritetsgrupp som stiger ur kompetensen på oviljans bananskal.
Några av hennes slutsatser:
- En frivillig svenska på alla skolnivåer utestänger individer som inlett skolkarriären med att välja bort. Åtgärden är svår att korrigera senare.
- Majoriteten skulle därmed hamna utanför behörighetskraven för tjänster som förutsätter högskolexamen.
- Den politiska debatt som följer på detta skulle resultera i att man skriver om kraven. Lyfter bort dem - på svenska.
Palviainen hävdar därför att principer om demokrati och jämlikhet förutsätter att alla elever i hela landet erbjuds möjligheter att läsa svenska och att man kan göra det hela vägen.
Dagens skolsystem som inkluderar obligatorisk svenska är en viljeyttring som under resans gång - med början för drygt 40 år sedan - har urholkats via sparåtgärder. Skolan levererar inte längre.
I praktiken uppfyller inte kunskaperna i svenska grundlagens bestämmelse att den svenska och den finska befolkningens "kulturella och samhälleliga behov ska tillgodoses på lika grunder."
Mellan grundlagens stolta principer och dagsdebatten ligger en avgrund.
Finland debatterar i termer av ja eller nej.
Magmas Björn Sundell säger i ett pressmeddelande att ja eller nej är en kraftigt förenklad utgångspunkt och som sådan riskfylld för alla parter.
Det finlandssvenska dilemmat är att denna finlandssvenska omtanke om den finska majoriteten - det finländska intresset - inte verkar önskas.
Man kan med procentuell exercis få fram att det finns en majoritet för fortsatt grundlagsenlig tvåspråkighet.
Men det finns fog för misstanken att en slopad obligatorisk skolsvenska i praktiken innebär ett startskott för en fortsatt nedmontering av svenskan.
Låt vara att svenskan - och språkkunnighet överlag - därefter är ett privilegium för barn till föräldrar på en utbildnings- och framgångsnivå där det goda har chanser att gå i mentalt arv.
Ett tunt skikt tongivande hetsare ser svenskan som "ockupanternas språk" - i kontrast till den historiska insikten.
Ett annat ser svenskan som ett "de-fenomen", illustrerat av en kommentar i Magma-rapporten där en landsman säger att finlandssvenskarna beter sig som om de ägde kusten.
Vi och de inte bara språkligt utan också regionalt - och till detta ska "ägandet" föra en negativ konnotation.
Magma, SFP, svenskar i SDP etc kan i längden ha svårt att stå emot denna anstormning. Där känslan blir stark spelar fakta en starkt underordnad roll.
Men Björn Sundell har en poäng som stakar ut den enda framkomliga vägen:
Skolsystemet ger svaga kunskaper i svenska - alltså är status quo inget gott alternativ.
Svenskläraren i Luostarivuoren koulu Milla Heldt - intervjuad i ÅU i går - säger samma sak såhär:
- Man borde hitta på någonting för att göra undervisningen mera intressant för eleverna.
Andra har sagt samma sak otaliga gånger.
Satsningen på ökad frivillighet har missgynnat språken. Praktiska, enklare ämnen har gått före.
Didaktiken har missgynnat språken.
Finländsk perfektionism har missgynnat språken.
Finländsk tillbakadragenhet har missgynnat språken - kommunikationen.
Ordföranden för svensklärarna Sisko Harkomaa säger i Hb l (3.5.2011) att läroplanen kör med för omfattande krav:
- Vi borde se genom fingrarna med grammatiken och satsa på de muntliga kunskaperna.
Finland har diagnosen: I en allt mer internationaliserad värld blir den finländska språkbasen allt smalare engelsk. Vår kultursyn - språkligt uppbackad, eller snarare nedtryckt - retarderar. Vår kännedom om omvärlden avtar paradoxalt nog trots internationaliseringen.
Vilken är medicinen? Några ord på vägen: När språkbasen blir smalare och negligerar stora europeiska och andra språk av stor betydelse för affärslivet går det nedåt i termer av ekonomi.
Alltså:
Historiska argument tränger inte genom ett tilltagande nationalistiskt pansar.
Identitet är ett anti-ord i ett andligt klimat som är inriktat på att finna syndabockar för tilltagande illamående.
Nyttan av svenska ingår i högst personliga kalkyler där man är ensam med sina beslut.
Utvägen måste byggas med de Sundellska orden om status quo som icke-alternativ.
Språk som obligatoriskt ämne måste ersättas av språk som glädjeämne.
Större städer som Åbo måste inse att språkbad och -duschar är framtidens vattenhål.
Språklärarförbund och andra organisationer måste sluta upprepa diagnosen om fel stuk på språkundervisningen.
Det är ett nationellt intresse att vi blir bättre på språk - alla språk; engelskan, ryskan och de stora europeiska språken.
När den glädjen infinner sig blir också svenskan en tillgång. Vi går framåt steg för steg - för att i slutändan stiga in i det historiska, identitetsmässiga och kulturella sammanhang som den dagen framstår som just så naturligt som det är.
Vakna, utbildningsstyrelsen."
