På www.ostnyland.fi som är Östra Nylands och Borgåbladet gemensamma webbtidning fortsätter Jan-Erik Andelin debatten om enspråkiga eller tvåspråkiga lösningar (19.9.)
"Den dåvarande SFP-politikern och -ministern Christoffer Taxells så kallade paradox har väglett många, många beslut som har gällt livet på svenska i Finland. Det är den som i trettio år har lärt att "tvåspråkiga lösningar till sist ofta blir enspråkigt finska". Förra veckan skrev vi om Maria Wetterstrands utspel om tvåspråkiga skolor (ÖN 13.9) och Åbo Underrättelser följde upp diskussionen (ÅU 14.9).
ÅU var lite misslynt med att vi hade kallat Taxell-läran "gammaltestamentlig", men påvisade också att tesen i högsta grad är viktig i dag. Bland annat ansåg ÅU att många människor personligen vill vara med om ökad tvåspråkighet, men att samhällets organisationer inte håller samma takt. Det är alldeles sant.
Taxells lärosats är säkert ett bra fundament, men den är skriven i en annan tid och behöver kompletteras. Vi tänker rentav försöka.
Första tillägget: De tvåspråkiga bidrar i dag starkt till att upprätthålla de enspråkiga lösningarna.
Den här kompletteringen har i och för sig redan rotat sig själv. Både politiker och forskare använder den med stor självklarhet. De tvåspråkiga står mycket riktigt för både nytillströmning, för att inte säga genomvädring, i de finlandssvenska miljöerna.
På trettio år har de tvåspråkiga familjerna blivit långt fler. Det är ett anmärkningsvärt styrkeprov - både av den finlandssvenska minoriteten och av det finska Finland - att det aldrig har blivit "fult" att bilda familj över språkgränsen. Romeo och Juliafallen är få. Alla tycker inte om sina svärsöner och svärdöttrar, men det är sällan det handlar om språk. Bara i en minoritet som är stark i sig själv är det så.
Minst lika viktigt är att det finska Finland har haft ett så klart bildningsideal, att det har fått vara självklart att tvåspråkiga barn gärna kan gå i svensk skola för att naturligt få ett extra språk.
Andra tillägget: Enspråkiga lösningar i starkt enspråkiga miljöer skapar enspråkiga människor.
På trettio år har samhället också kraftigt internationaliserats, vilket inte minst Taxell själv har förespråkat som ledare i näringslivet. Men det innebär också att idealet att "kunna leva sitt liv helt på svenska" inte längre tillräckligt förbereder människor för livet och världen; inte i svenska Liljendal, inte i det mest svenska Österbotten, inte ens på Åland.
Historikern Ann-Catrin Östman har varnat för att de enspråkigt svenska miljöerna kan skapa människor som faller utanför för att de inte har en tillräcklig finska - där som de allt fler tvåspråkiga har resurserna att ta för sig. Hon påpekar att skolorna numera tycks lägga större vikt vid att de tvåspråkiga ska få en god svenska än att de enspråkiga ska få en god finska. Det finns alltså förmodligen fler svenskspråkiga barn som verkligen behöver finskt språkbad än det omvända.
Men i övrigt är Taxells paradox riktigt bra, ju."
