Jag förfasades häromdagen över en nyhetsrubrik jag såg i en finsk populistisk webbtidning om invandrarkvoter i skolorna. Det handlade om en liten opinionsundersökning som det finska lärarförbundet gjort bland sina medlemmar. Under rubriken "Det skulle räcka med en tredjedel" refererades resultaten in den finska lärartidningen. Ingressen utbasunerade att våldet ökar, spänningar mellan invandrare och den 'inhemska' befolkningen förvärras och lärare övergår till andra skolor då andelen invandrare stiger. Nästan hälften av lärarna vill begränsa andelen invandrare i skolorna till 20-30% medan en tredjedel inte vill ha någon kvotering.
Jag finner utgångsläget för undersökningen upprörande. Bara tanken på att dela in folk i dels oss och dels dom andra strider mot grundläggande principer om likaberättigande och en human människosyn där alla är lika värda, inte bara enligt graden av integration i den finländska mentaliteten. Och att redan i första meningen dra till med klichéer om ökat våld och tillspetsat hänvisa till en krissituation i skolorna och spänningar mellan etniska grupper, det är verkligen att ta i. Jag har svårt att föreställa mig att man någon annanstans i Västeuropa kunde kommentera temat i de här termerna och särskilt då i en facktidning för utbildade människor, humanister som undervisar andra.
Visst analyserar man ju problematiken i grunden och talar om sociala problem på andra håll också, men inte i samma snäva människoföraktande termer som här. För i andra länder är man väl medveten om att man ordnar skolor och undervisning enligt befolkningsunderlaget; man baserar nämligen inte sin analys på antagandet om att man kan laborera med huruvida olika grupper ska finnas till utan utgår helt från att de är där! Jag förnekar inte de sociala utmaningar som uppkommer med barn och unga från olika språkgrupper i samma klassrum och visst kanske man måste skilja på dem för att garantera att allihop får ut det mesta av undervisningen, men det är skolans och administrationens uppgift! Däremot kan man inte som lärare laborera med tanken på huruvida de här grupperna alls ska finnas för existensberättigandet ska inte ifrågasättas.
Artikeln utmärker sig vidare genom att konstatera att en del av de lärare som svarat på enkäten "misstänker att det i Finland likt i Sverige uppkommer invandrarghetton där våld och kriminalitet härskar". Det är så man baxnar. Vem etablerade kanske de första "invandrarghettona" i Sverige om inte finländarna, den till dags dato största invandrargruppen? Varför i herrans namn är en hög koncentration av invandrare på ett bostadsområde direkt synonymt med våld och brott? Goda vänner till mig bodde tidigare i Rinkeby i Stockholm och jag kan intyga att det egentligen var ganska trevligt där, förutom att de hus man ännu inte hunnit renovera var ganska nedgångna. Men hur våldsamma var inte vissa av de finländska förorter innan vi alls hade någon invandring att tala om? Det största sociala problemen uppkom ju egentligen i den interna flyttvågen till tätorterna inom Finland på 1960-talet. Nog är finländara både våldsamma och brottsliga på eget bevåg. Jag råkade precis tala med en lärare som undervisar i en byskola i Lappland och hon oroade sig för att en del av eleverna hotar bli tredje generationens arbetslösa; det finns familjer där ingen arbetar, vare sig föräldrar eller mor/farföräldrar och barnen lär sig ingen daglig rutin för att skaffa uppehälle annat än att gå till närmsta lucka. Och det är ett alldeles genuint finländskt fenomen.
En fjärdedel av lärarna uppger enligt undersökningen att det blir oroligare i klassrummet och våldsammare i skolan då andelen invandrare stiger. Utan att förringa lärarnas bekymmer över sociala problem, tycker jag man ska dra sig till minnes hur oroligt det de facto är i finländska skolor och då undrar jag i vilken grad elevernas etniska familjebakgrund spelar in. Är det inte bättre att isolera bakgrundsfaktorerna till orosmomenten snarare än att något missriktat vederlägga i en enkät att det nog är utbölingarna som är orsaken? Den finska lärartidningen talar genomgående om invandrare jämfört med den inhemska befolkningen (finskans 'kantaväestö'). Då jag letade efter en motsvarighet på rikssvenska nätsidor hittade jag termen 'den inhemska befolkningen' främst i texter som betecknas som politiskt inkorrekta på en sida under dito benämning. Det är synnerligen talande i sig.
Vidare enligt enkätresultaten anser en del av lärarna att eleverna med bara finländsk bakgrund inte har någon nytta av det i skolorna finns elever från invandrarfamiljer, medan en majoritet tycker att det är en rikedom och det lär eleverna tolerans och acceptans för olikheter och skingrar fördomar. Kulturell mångfald förknippar lärarna med det moderna samhället, där tolerans är en 'life skill'. Igen förundrar jag mig stort; tänk bara tillbaka på Finlands historia som en del av Sverige och sedan det ryska kejsardömet och den kulturella mångfald som det finländska Viborg, med tyskt, ryskt och judiskt inflytande byggde på! Och på karelarnas rika kultur och deras nära samröre med den ryska kultursfären ända till det försvårades politiskt från och med 1930-talet. Att beteckna kulturell mångfald som någonting nytt är så historielöst att det istället uttrycker lärarnas värderingar som förefaller ligger i samklang med devisen 'I Finland talar man finska'.
Nu representerade de flesta lärare som besvarade förbundets enkät skolor i södra och västra Finland så man kan anta att bedömningen kan vara annorlunda i andra delar av landet. Men gång på gång bara förvånar det mig hur snävt folk kan definiera sin identitet och hur trångsynt man är i sina antaganden om vad som ska betraktas som finländskt; som om inte den moderna finländska kulturen vore något av det mest reserverade och ogästvänliga kulturella system där kommunikationen bygger på att knipa käft och hålla sig på sin kant och vara reserverad och tro att alla gestaltar det hela på samma vis. Varför kan man inte helt enkelt se andra kulturer som en del likvärdig del av samhällsbygget?
Nu bävar jag för den dag då Sannfinländarna gör en brakseger i riksdagsvalet och utländsk media börjar intressera sig för vad som sker i Muminrepubliken. Jag råkade se partiordförande Soini den dag då han gjorde entré i sin grupp i Europaparlamentet där han sitter med bland andra italienska Lega Nord och det brittiska självständighetspartiet. Jag hickade onekligen till då gruppordföranden presenterade kollegan från 'the True Finns' (han måste läsa innantill en gång innan han fick det sagt och verkligen så är det ju motstridigt i sig med 'sanna' finländare). Då det i Sverige blev politisk kris och allmänt pinsamt med Sverigedemokraternas valseger, hur kommer vi att ta det i Finland? Kommer vi att lika kategoriskt kunna fastlägga vilka spelregler som ska gälla och vilka åsiktsyttringar som kan betraktas som politiskt rumsrena?
