Farligt att förvanska en nations historia

På vilka grunder kontrakteras Kirsi Virtanen som programledare i FST5:s nya finlandssvenska talkshow Muntur? Frågan ställs av Kennth Myntti i Vasabladets ledare (26.1.)

"Vasa hade celebert besök under veckoslutet. Professor Dick Harrison, huvudansvarig för nyskrivningen av Sveriges historia i åtta band och en tv-serie, föreläste på ett fortbildningsseminarium för journalister och språkvetare.

I en kolumn på tankesmedjan Magmas webbsida säger sig Harrison ha svårt att koordinera intrycken från Vasa. Han bedömer att han vid sina tidigare besök i Finland uppenbarligen har rört sig i en skyddad verkstad.
Nu konfronterades han med en helt annan språkpolitisk verklighet. Då han först fick höra att en radiojournalist vid namn Kirsi Virtanen hade talat i ockupationstermer och att hon hade kallat finlandssvenskarna för huggormar trodde han att värdarna drev med honom. Att samma journalist i denna gärning inte ens hade brutit mot god journalistisk sed var mer än han kunde fatta.

Hade en svensk journalist sagt något liknande om samer, romer, tornedalingar eller varför inte finska invandrare är han övertygad om att journalisten ifråga begått medialt självmord. Att politiker försöker tälja sin egen sanning om det förflutna är däremot vardagsmat för Harrison.

Ett färskt exempel från hans egen hemland är Sverigedemokraterna som på falska grunder försöker få det gamla folkhemmet att framstå som etniskt rent. Medan Kirsi Virtanen anser att var och en har rätt att tolka sin egen historia enligt eget förgottfinnande hävdar Harrison med bestämdhet att historia är strikt vetenskap som inte får missbrukas.

Han har givetvis rätt. Historieförfalskning är inte bara oetiskt, det är rent av farligt om missbruket utövas av en journalist och synnerligen farligt om budskapet är förklätt till public service.

I sin Magmakolumn leker Harrison med ett par kontrafaktiska teorier om Finland. Hade den svenska riksledningen gjort fransmännen och ryssar till viljes år 1809 hade finskan sannolikt fått en minoritetsspråksställning som hade påmint om bretonskan, gaeliskan och sorbiskan. Den svenska "huggormen" hade då varit statsbärande.

Om bolsjevikerna hade varit mindre tillmötesgående år 1918 kunde Finland i dag ha haft en ryskspråkig minoritet bestående av några miljoner individer. Dessa två exempel visar hur oförutsägbar historien är och hur beroende språkkartan sist och slutligen är av politiska maktstrukturer.

Därför häpnas Harrison stort över att journalister talar om huggormar i stället för att bejaka skolbarnens dubbellingvistiska kompetens som en historisk gåva till finländarna. Harrison bekänner att han är avundsjuk över att Sverige aldrig fick detta utgångsläge och möjlighet till större kulturell rikedom och kunskap.

Kirsi Virtanen sa i en Vbl-intervju (22.1) att Vasabladet i ledare sprider tankar som undergräver finlandssvenskarnas position.
Tala om att svänga på steken - de flesta inser att det snarare är historieförvanskare av typ Virtanen själv som undergräver finlandssvenskarnas position.

1900-talets historia är full av förfärande konsekvenser av en populistisk historieförfalskning. Men det här tycks inte ens finlandssvenskarna själva förstå.
Hur ska man annars tolka uppgifterna om att Kirsi Virtanen ska vara en av programledarna i den nya finlandssvenska talkshowen Muntur i FST5?
Försök förklara det för Dick Harrison. Han kommer antagligen att se ut som ett stort frågetecken."