Osympatiska och direkt kränkande omdömen om människor som talar ett annat språk kan riva upp djupare sår än vad som utåt syns, och även avsiktligt eller oavsiktligt göda aversioner, skriver Mats Ekman i Syd-Österbottens ledare (18.1.)
"I ett, som det förefaller, rasande tempo avlöser nu utredningarna om finlandssvenskar och det svenska språkets ställning i Finland varandra.
Vad tycker finskspråkiga om finlandssvenskar och vad tycker finlandssvenskarna om sig själva och vad tror man att andra tycker eller tror? Ja, senaste vecka publicerades faktiskt tre undersökningar som alla hade med det svenska språket att göra.
Ett genomgripande tema i debatten är den obligatoriska skolsvenskan, som nu offentligt ifrågasätts också hos en del finlandssvenskar. När opinionsundersökningen Barometern presenterades i tisdags framgick att 20 procent av de tillfrågade finlandssvenskarna anser att svenskan borde vara ett frivilligt ämne i skolan (håller helt eller delvis med var svarsalternativet) medan 65 procent anser att undervisning i svenska fortsättningsvis ska vara obligatoriskt.
Forskaren Kjell Herberts gör tolkningen att det finns en dold opinion i Svenskfinland som anser att svenskan borde vara frivillig och som nu gör sig synligare.
I Österbotten godtar 15 procent frivillig svenskundervisning, medan närmare 30 procent är beredda att slopa skolsvenskan i huvudstadsregionen, vilket enligt Herberts visar på en korrelation med starkt finska miljöer.
Det som inger oro är förstås att allt fler finlandssvenskar anser att språkklimatet blivit sämre, inom riks- och kommunalpolitiken, i massmedier och även i näromgivningen och på arbetsplatsen.
Tankesmedjan Magma satte ny fart på debatten genom docent Pasi Saukkonens bok "Varför irriterar finlandssvenskarna". Magmatänkarna visste förstås att det bjuder in till reportage och gallupar kring detta tema.
Saukkonen konstaterar att ett stort problem är att man talar förbi varandra i debatten. Finskspråkiga talar om den så kallade tvångssvenskan, medan de svenskspråkiga är oroade över att de inte ska få service på svenska (en befogad oro - den språkliga servicen har allmänt försämrats).
Saukkonen har analyserat webbdebatten och funnit att ett 20-tal aktivister står för hälften av alla inlägg i språkdebatten på Helsingin Sanomats hemsida. Ett beprövat knep, genom att systematiskt bombardera med inlägg och i oändlighet upprepa argumenten försöker man ge intryck av att folkopinionen är större än vad den är och därmed få attityderna att smitta av sig.
Myten om "svensktalande bättre folk" är - just det - en myt, framgick av en undersökning som en forskare vid Arbetshälsoinstitutet gjort och som Yle presenterade i förra veckan. Finlandssvenskar tjänar som grupp varken mer eller mindre än andra finländare. Den enda skillnaden är att unga svenskspråkiga verkar ha ett större socialt kapital med större familjer och fler vänskapsrelationer.
Men språkdebatten lever sitt eget liv, och motståndet mot obligatorisk skolsvenska är systematiskt uppbyggt.
Den polarisering som systematiskt drivits fram passerar inte obemärkt. Osympatiska och direkt kränkande omdömen om människor som talar ett annat språk kan riva upp djupare sår än vad som utåt syns, och även avsiktligt eller oavsiktligt göda aversioner. Pasi Saukkonen frågar sig om Finland är på väg mot en ny språkstrid.
Språkbruket blir våldsammare och polariseringen kan få tråkiga följder, säger han och hänvisar till det som nyligen hände i USA.
Personer i ansvarsfull ställning bör inse detta, och inte piska upp negativa stämningar mot minoriteter. Och frågan är om man har något att vinna på den självspäkning som en del finlandssvenskar nu synes ägna sig åt."
