Ond spiral. Avvikande åsikter från näringslivet och kommunerna skärper de negativa attityderna till svenska, skriver Kennth Myntti i Vasabladets ledare (3.6.)
"Det är vida känt att finskspråkiga elever har blivit allt mer omotiverade att lära sig svenska i vårt land.
Men varför är det så?
Några tänkbara förklaringar serveras i den rapport som den så kallade timfördelningsarbetsgruppen överlämnade till undervisningsminister Henna Virkkunen (Saml) i tisdags. Här sägs att den offentliga samhällsattityden till svenskundervisningen är negativ, att introduktionen i den känsliga pubertetsåldern inte gör saken bättre och resultatet också försämras om utbildningsanordnaren och skolan förhåller sig negativt till svenskan.
Med andra ord är det fullt förståeligt att finskspråkiga elever i ett negativt attitydklimat har svårt med svenskan och språket för många i stället blir ett rött skynke.
Men vad händer då timfördelningsarbetsgruppen föreslår att B1-svenskan skall tidigareläggas och att eleverna borde erbjudas större möjlighet att läsa svenska som A1-språk?
Jo, centrala samhällsorganisationer med Finlands näringsliv EK och Finlands kommunförbund i spetsen anmäler avvikande åsikt till protokollet.
Kommunförbundet har till och med mage att påstå att en tidigareläggning av B1-svenskan till årskurs sex kan bidra till ökad belastning i skolgången samtidigt som den kan inkräkta på de frivilliga A2-språken.
Genom att framställa svenskan som en onödig barlast i något organisationerna mot bättre vetande uppfattar som ett språkligt nollsummespel bidrar de till att ytterligare skärpa de negativa attityderna till svenskan i Finland.
Näringslivet och kommunerna borde veta bättre.
Är Finland ett tvåspråkigt eller ett enspråkigt finskt land? Om det är det förstnämnda som gäller är det också hög tid att takorganisationerna för landets näringsliv och kommuner börjar leva upp till förpliktelser detta ställer på envar av oss.
Att Paavo Lipponen och Gunvor Kronman i en gemensam insändare i dagens Vbl endast går åt EK torde bero på att näringslivet genom egen aktivitet fick betydligt mer publicitet åt sitt ställningstagande. Kommunförbundets protokollsanteckning är inte ett dugg bättre.
Att två så här centrala organisationer gör så kortsynta ställningstaganden i en så central fråga som språkundervisningen i vårt land visar att något har gått rejält snett i språkpolitiken.
Egentligen är timfördelningsarbetsgruppens förslag om ett års tidigareläggning utan tillskottsresurser och ett större A1-utbud otillräckliga åtgärder då det gäller att stärka svenskans ställning, men de är definitivt steg i rätt riktning.
Den liberalisering som både EK och Kommunförbundet gör sig till tolk för är uppenbarligen en bov i dramat bakom de i dag negativa attityderna till svenskan.
Förhoppningsvis kan den nya språkföreningen Kansalliskielten tukiyhdistys bidra till att svenskan återfår den status den borde ha som nationalspråk i vårt land.
En skärpning på attitydfronten är alldeles nödvändig."
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=115490
