John-Erik Jansén skriver i Västra Nylands ledare (15.12.) om Sfp ordförande Stefan Wallins irritation över ansvarslösa mysgubbar som vill slopa den obligatoriska svenskan i finska skolor:
"Det politiska språket i Svenskfinland berikades här om dagen när SFP:s ordförande Stefan Wallin läste lusen av "mysgubbar som sitter på Emsalö eller i akademiska elfenbenstorn" och hävdar att den obligatoriska svenskan i finska grundskolor kan avskaffas.
Mysgubbarna är ansvarslösa tyckare, i motsats till politikerna som har att göra konsekvensbedömningar. När det gäller svenskan i finska skolor är Wallins uppfattning klar: Slopas den vacklar grundvalarna för svenskans ställning som nationalspråk i Finland. Slopad svenska betyder att man småningom också frångår kravet på kunskaper i svenska för vissa offentliga tjänster.
Mysgubben på Emsalö är den pensionerade Ylejournalisten Geo Stenius - varför just hans hemort betonas är inte helt klart. Från Emsalö kommer också Finlands lucia, orten hyser både ljusbringerskor och mysgubbar.
Mysgubbarna i elfenbenstornet utgörs av två professorer, Fred Karlsson är professor i allmän språkvetenskap och Bo Lönnqvist är en färgstark och kunnig debattör, emeritusprofessor i etnologi vid universitet i Jyväskylä.
I går anmälde sig ännu en mysgubbe då Sture Gadd, som sitter i stadsfullmäktige i Helsingfors på SFP:s mandat, i en kolumn skrev att frivillig svenska bara innebär att man erkänner "det som redan är ett faktum i Helsingfors trots 35 000 svensktalande."
Ett viktigt argument för att slopa den obligatoriska svenskan är att det skulle frigöra debatten om svenskan i Finland från en tung barlast, begreppet "pakkoruotsi." Obligatoriet ger svenskan dålig pr, och i sista hand är det den finska majoriteten som själv bestämmer vad som ska läsas i skolorna.
Fred Karlsson påpekar att en stor majoritet i riksdagen alltid har röstat för svenskan. Det är trots allt en liten - men desto högljuddare - grupp som vill slopa den. Geo Stenius vill öka och förbättra undervisningen i svenska i de finska skolorna som en motvikt till obligatoriet.
Stefan Wallin har rätt i att frivillighet inte garanterar intresset för svenska. Så argumenterade de som slopade den obligatoriska svenskan i studentexamen, men argumentet har fallit platt. Konsekvensutredningen som överläts till minister Henna Virkkunen i går visar att bara två tredjedelar av alla finska abiturienter skriver svenska - och bara hälften av de manliga.
Nu tvingas högskolorna lappa på studenternas bristfälliga kunskaper i svenska. Men det finns en smärtgräns för det, och när den är nådd sitter den så kallade tjänstemannasvenskan mycket löst. Då kan förvaltningen inte längre vara tvåspråkig.
Wallins analys är mera realistisk än när till exempel statsminister Mari Kiviniemi och andra säger att skolsvenskan och tvåspråkigheten inget har att göra med varandra.
Den dag kunskapen i det andra inhemska språket har urholkats så kraftigt att lagen inte kräver att myndigheterna ska fungera på landets båda språk kan man inte längre kalla svenskan ett nationalspråk.
Svenskan ska vara obligatorisk, men argumenten måste ses över. "Att kunna ge service på svenska" räcker inte som motivering, det låter som ett krav som överheten ställer på undersåtarna.
Man måste se kunskap i landets båda språk som en grundläggande rättighet för både svensk- och finskspråkiga. Den finländska identiteten och kulturen har formats i ett växelspel mellan finskt och svenskt, och kunskap i båda språken är en av förutsättningarna för att förstå det här sammanhanget. Grundskolan sviker sitt uppdrag om den inte ger alla elever tillgång till det här verktyget.
Vilken del av allmänbildningen står sedan i turen att slopas?
Stefan Wallin kunde förstås ha valt en annan ingång i debatten än att förlöjliga dem som är av annan åsikt om metoderna men knappast om målet - att svenskan tryggas som nationalspråk.
Möjligen handlar hans irritation om ekon av en mardröm som i dessa tider måste plåga SFP:s ordförande.
Efter riksdagsvalet utgörs en tänkbar regeringsbas av Samlingspartiet, Centern, Sannfinländarna, Kristdemokraterna och SFP. De övriga accepterar valsegraren Soinis tröskelkrav, en skrivning i regeringsprogrammet som öppnar för att slopa den obligatoriska svenskan.
Vilken konsekvensbedömning gör SFP då?"
