Det har nu gått drygt 500 dagar sedan Barack Obama blev president i USA.
Knappt hälften av amerikanerna ger honom i CNN:s färska opinionsundersökning godkänt som president.
En lägre siffra än så har ingen amerikansk president uppmätt vid 500-dagarsstrecket sedan Ronald Reagans och Jimmy Carters dagar.
Å andra sidan minns man förstås också satirtidskriften Onions svårslagbara rubrik från dagen efter presidentvalet:
"Black Man Gets Country's Worst Job"
President George W. Bush lämnade år 2008 efter sig en kris med tre huvudsakliga dimensioner.
Det handlade för det första om en globalt växande misstro rörande USA:s förmåga att leda världspolitiken.
Det handlade för det andra om en systemkris på de globala finansmarknaderna.
Och slutligen handlade det också om en säkerhetspolitisk förtroendekris med global spännvidd.
Barack Obama lovade förändring. Förändringar är alltid kostsamma, ofta också plågsamma. Vad har förändrats?
USA har fått en hälsovårdsreform, och under de allra första månaderna körde Obama också igenom en ekonomisk stimulansplan som sannolikt förhindrade ett totalt ekonomiskt sammanbrott i USA och därmed i världen.
Obamas insatser på utbildningsområdet har varit omfattande men är rätt förbisedda i offentligheten.
Obamas ansträngningar att reglera finansmarknaderna har ännu inte rönt framgång, men det hänger närmast samman med den amerikanska inrikespolitikens omåttligt starka give-and-take-mentalitet.
Samtidigt också detta.
På Kuba står fånglägret Guantánamo fortfarande kvar, trots Obamas heliga vallöfte om motsatsen, och resultatet av USA:s kostsamma militära insatser i Iran och Afghanistan är långt ifrån entydigt.
Oljekatastrofen i den mexikanska golfen har visat att Obamas administration är skicklig på att formulera och hantera sin egen agenda, men den har också visat att samma administration står rätt hjälplös inför problemställningar som den inte själv har formulerat eller kunnat påverka.
I USA kritiseras Obama för att ha gett oljeövervakningsuppdraget till kustbevakningen och inte till någon nitisk energikommissarie ur den egna administrationen.
Oljeflödet, säger kritikerna, skulle visserligen inte ha varit mindre ändå, men åtminstone skulle Vita huset ha haft en klar agenda i offentligheten och inte som nu ha propagerat en vacklande hållning som drabbar både BP och alla de som kämpar för att rensa stränderna längs USA:s sydkust från olja.
Barack Obama har ännu inte mött sitt 9/11.
Under sina första 500 dagar som president visste å andra sidan inte heller John F Kennedy någonting om en kommande missilkris på Kuba.
I USA är väljarnas syn på Obama alltså vacklande, liksom de allmänna stämningarna.
Hela 60 procent av befolkningen tror enligt en färsk opinionsundersökning att landet är på väg i fel riktning.
Samma procentandel tror att USA befinner sig i en långsiktig period av nedgång.
Men det finns också en klar motvikt till pessimismen, framför allt speglad i statistik.
USA svarar idag för en tredjedel av all forsknings- och utvecklingsinriktad aktivitet i hela världen.
Amerikanska arbetare är 10 gånger så effektiva som kinesiska arbetare.
Inom 40 år kommer USA att ha 100 miljoner fler invånare än idag, och befolkningen kommer dessutom att ha en relativt ung profil.
År 2050 kommer USA enligt geografen John Kotkin i en färsk bok att fortsätta att utöva en magnetisk kraft på immigranter.
Det betyder att cirka hälften av världens alla utbildade emigranter också i framtiden kommer att rikta sina drömmars resa till USA.
Följderna av allt detta kan redan nu beläggas med statistik: en fjärdedel av alla nya och venture-inriktade företag i USA mellan åren 1999 och 2005 startades av immigranter.
Det säger någonting om den imminenta dynamiken och om styrkan i president Obamas USA.
