Jag träffade Mikaela i Stockholm häromdan. Glatt som vanligt, trevligt som alltid. Vi hade inte setts på flera år.
Hon undrade hur det går med mig, med mina böcker, mitt liv. Jag sade tack bra, tror jag, som förr, kanske.
Jag tyckte själv att Mikaela hade gått ner i vikt för hon gjorde en väldigt smärt figur där hon stod i solljuset på Drottninggatan nedanför Strindbergs ensamma torn.
Hon tackade och sade att jag behöver glasögon.
Mikaela är doktor i det som vi på vår sida kallar statsvetenskap. Hon har med all säkerhet en lysande vetenskaplig karriär framför sig. Och där står jag och talar om hennes vikt.
Kom sedan och tala om Goldbergs paradigm.
Goldbergs paradigm är en sociologisk mätare som visar hur världen egentligen är funtad.
Be en man hålla ett tal. Be en kvinna hålla precis samma tal. Och se: utfallet är nästan alltid, visar Goldbergs paradigm, att mannens tal värderas högre än kvinnans, oberoende av omständigheter och åhörarskara.
En annan variant på Goldbergs paradigm handlar om vetenskapliga artiklar.
Skriv namnet Mikael Johansson på en artikel och namnet Mikaela Johansson på en annan identisk artikel och slutresultatet blir att kvinnans text granskas mycket hårdare och får mycket mer kritik än mannens text.
För några år sedan gjorde en sociolog vid det ansedda universitetet MIT i Boston en undersökning i Indien.
I Indien finns det sedan mitten av 1990-talet en lag som säger att minst var tredje medlem i byaråden skall vara en kvinna.
Forskaren Esther Duflo noterade således att indiska kvinnor i allmänhet gjorde ett bättre jobb än män.
Kvinnor styrde byarna bättre, byggde bättre brunnar, underhöll brunnarna bättre.
De tog också färre mutor.
Men där tog det roliga slut.
För byborna menade ändå automatiskt att kvinnorna alltid gjorde ett sämre jobb, och de kompetenta kvinnorna blev därför sällan eller aldrig återvalda till byaråden.
Vad berodde detta på?
Jo, enligt Duflo på vanliga uråldriga fördomar om kvinnor och män, deras kompetens och kapacitet.
Poängen i sammanhanget var dock följande: medan den första rundan kvinnor i de indiska byaråden valdes bort så fick deras lagstadgade efterföljare i allmänhet precis lika goda vitsord som männen av byborna.
Och när nu allt detta väl är skrivet och sagt så kommer färska forskningsresultat från två ekonomer vid Wharton School i USA som visar att kvinnor som kollektiv idag är olyckligare än de var på 1970-talet, alldeles oberoende av framsteg på arbetsmarknaden och på karriärstegen.
Vad beror då den kvinnliga olyckan på?
Jo, forskarna Betsey Stevenson och Justin Wolfers ("The Paradox of Declining Female Happiness") menar att olyckan bottnar i kvinnorörelsen som höjde kvinnors förväntningar snabbare än samhället någonsin kunde eller har kunnat svara på dessa förväntningar.
Före 1970-talet mådde kvinnorna bättre, men nu är det männen som mår bättre, delvis beroende på att männen inte längre ensamma behöver bära familjeförsörjarbördan.
(Det enda undantaget från denna regel är svarta kvinnor som mår lite bättre idag än på 1970-talet, men ändå inte lika bra som svarta män).
Å andra sidan.
Bland utexaminerade collegestuderande i USA går det idag cirka 150 kvinnor på 100 män.
Tendensen är densamma också i Europa.
Kvinnor kommer snart att dominera många av de betygskrävande branscher och arbetsplatser som tidigare dominerades av män.
I USA, men säkert också i Europa, är det män i olika åldrar som har drabbats hårdast av den ekonomiska recessionen.
De manliga arbetsplatserna finns koncentrerade inom manufakturer eller i cykliska branscher som byggnadsbranschen.
Skillnaden mellan manlig och kvinnlig arbetslöshet har minskat dramatiskt under de senaste två-tre åren.
Blir man lyckligare av att ha ett jobb?
Blir män lyckligare av att stanna hemma med barnen, medan kvinnorna tar över de traditionella manliga domänerna?
Och slutligen; kommer allt detta att leda till reducerade manliga lyckokänslor - eller kommer många män att i hemlighet njuta av att bli befriade från chefsposter och tunga ansvar som kanske medför hjärtinfarkter och strokes?
Många frågor, just inga svar - men Goldbergs paradigm håller fortfarande streck.
