I Vasabladets ledare 21.2. ger Kenneth Myntti en eloge åt undervisningsminister Henna Virkkunen som totsar folkopinionen med sitt förslag om att tidigarelägga undersviningen i svenska i finska skolor.
"Svenskan har steg för steg förlorat sin ställning i de finska skolorna.
För inte alltför länge sedan steg svensklärarna i de finska yrkeshögskolorna på barrikaderna med budskapet om att de studerande vid intagningen inte ens behärskar grunderna i svenskan.
Det här är ett utbildningsmässigt haveri, som ytterst är en följd av valfrihetstänkandet i utbildningen. Då YH-språklärarna är tvungna att banka in grunderna på nytt finns ingen tid för den yrkesinriktade språkinlärning, som de är anställda för.
I tisdags släppte undervisningsministern Henna Virkkunen (Saml) upp en testballong om en tidigareläggning av svenskan från årskurs sju till årskurs fem.
Bemötandet på finskt håll blev det väntade. 79 procent av Iltalehtis läsare ställde sig negativa till en tidigareläggning medan cirka 63 procent av Helsingin Sanomats läsare ansåg att man inte behöver kunna svenska i Finland.
Attityderna avslöjar en stor okunskap om att svenskspråkiga redan i ett tidigt skede av sin skolgång läser två A-språk - finska och engelska - och att det i sig sänker tröskeln för ett valfritt, främmande språk i åttan.
Lyssnar de stora partierna på folkopinionen kommer kunskapsklyftan att öka mellan finsk- och svenskspråkiga. Till all lycka verkar Samlingspartiet ha mod att i denna känsliga fråga gå mot strömmen.
Virkkunens förslag innebär dels att undervisningssektorn kommer förbi dilemmat med svenskintroduktion i den besvärliga pubertetsåldern, dels kan finsklärarna utnyttja intresset för Astrid Lindgrens Pippi och Emil för att plantera in svenskan hos barnen.
Men är dessa åtgärder tillräckliga?
Nej, givetvis inte. Den tidigareläggning av svenskundervisningen som förhoppningsvis godkänns av den statliga timfördelningsarbetsgruppen i april-maj blir bara en början på vad som borde vara en totalrenovering av språkundervisningen i vårt land.
Det är inte bara svenskan som ligger för fäfot, finländarna är överlag svaga då det gäller beredskapen att ta in nya språk. Mycket möjligt ska felet sökas i själva språkundervisningens grammatikaliska nit.
Många säger att de önskar en mer praktisk språkhantering och glädje i språkinlärningen, men få vet hur den ska åstadkommas. Emedan språkkunskaper är A och O i ett globaliserat samhälle är det hög tid med en bred diskussion om hur språkundervisningen kunde förbättras.
Eftersom svenskspråkiga redan verkar ligga före i detta kunskapslopp, varför inte ge svenskan en roll som testobjekt i en utbildningsmässig uppryckning? Det här kunde ske genom nyinrättade språkbad på de flesta större orter i Finland och genom att språkundervisningen i högre grad än hittills integreras i den övriga ämnesundervisningen i skolorna.
Språkbadet är särlösningen, som snarare borde bli regel än undantag. Det är genom speciallösningar som vi bäst utnyttjar svenskan som potential och positivt laddad faktor i Finland."
http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=104036
