Jag julhandlar på Stockmann. Det blir leksaker åt två minderåriga knattar.

Går till gåvoinpackningen på våning fem. Där står sex pigga unga kvinnor på rad, i 20-års åldern. De bär alla röda julejumprar. Men fyra av damerna bär också den finska och den engelska flaggan som en pins på bröstet. En femte tjej bär bara den finska flaggan, medan den sista bär den finska, den svenska och den engelska flaggan.

Det hela kan också uttryckas så här; en av sex finskspråkiga tjejer i 20-årsåldern tror sig om att kunna tala elementär svenska i en servicesituation.

Det är en lite nedslående tanke, inte minst med tanke på att de dessutom är kvinnor.

Men det är också nedslående med tanke på att de bor i ett formellt tvåspråkigt land och att de alla har läst svenska i skolan i minst sex år.

För vad handlar det hela om rent verbalt där på den sjätte våningen i Stockmann?

Jo, det handlar på sin höjd kanske om att säga tack och hej på svenska och kanske också fråga vilken färg man vill ha på gåvopapperet.

Det hela förefaller inte alls särskilt komplicerat, och det kan väl i värsta fall läras utantill.

Varuhuset Stockmann behöver förstås inte alls skämmas. Gåvoinpackningen är gratis och allt flyter snabbt och smidigt. De unga kvinnorna har uppenbarligen också tvingats lära sig slå band och knutar kring paketen. Det säger åtminstone den ena till mig när jag påpekar att jag har lite bråttom.

Stockmann har visserligen tvingats frångå det vackra idealet med ett tvåspråkigt varuhus i centrala Helsingfors, men det beror sannolikt mera på bristen på lämplig svenskkunnig arbetskraft än på någon form av dålig vilja.

Problemet finns någon annanstans - och frågan är var det finns.

Om 20-åriga kvinnor inte vågar tala svenska så måste det bero på att de anser sina kunskaper i svenska vara bristfälliga eller dåliga. Någon lider säkert också av allmänt dåligt självförtroende. Vi är alla individer.

Men.

Var grundläggs nu då kunskaperna i svenska för den normalt finskspråkige? Jo, i skolan. Under lektionerna. Av lärarna i svenska. Åtminstone rent teoretiskt.

Jag frågar mig; när har då någon neutralt utomstående part senast gjort en fundamentalanalys av kvaliteten på undervisningen i svenska i finska skolor?

När har någon senast frågat sig om undervisningen i svenska i finska skolor är bra eller dålig?

Lärarna i svenska i finska skolor är lika mycket individer som du och jag. Jag hoppas de får bra betalt. De har ett tufft jobb, kan jag tro.

Men de bär också ett enormt ansvar för attityder och för kunskaper.

Och därför kan jag inte undgå den självklara frågan; hur står det till med undervisningen i svenska i finska skolor?