I Kommuntidningen (FIKT nr 8) skriver Kommunförbundets svenska direktör Kristina Wikberg om hur hon vid ett besök i Norra Karelen fick en föraning om kraven på att ersätta svenska i skolan mot ryska.
"Onda aningar om att svenskan håller på att förlora sin ställning i Finland fick jag en vacker vinterdag för några år sedan då vi besökte Norra Karelens landskapsförbund och dess kommuner. Det var fråga om en sedvanlig landskapsrunda där Kommunförbundet träffar sina medlemmar.
Det överraskande var att en delegation i pausen överräckte en appell till mig i min egenskap av direktör för den svenska verksamheten vid förbundet. I skriften krävde Tohmajärvi kommun tillsammans med landskapet att Kommunförbundet ska verka för att man i östra Finland gör svenskan valbar med ryskan i skolorna.
Motiveringen var att det inte finns något naturligt umgänge med de svenskspråkiga, att svenskan i skolan blir för jobbig - speciellt för pojkarna - och att man inte har någon nytta av kunna svenska. Ryskan däremot är ett språk som man har nytta av och som därför borde kunna ersätta svenskan i skolorna.
Att stå inför en stor publik och överraskande få ta emot denna skrift i hårda svarta pärmar kändes nog allt annat än trevligt. I synnerhet som budskapet riktade sig mot någonting som ligger mycket nära min person, den kultur jag kommer från och det språk som är mitt modersmål. Någon timme efter att jag hade beundrat den vackra ortodoxa kyrkan i Ilomants och konstaterat hur berikande det är att människor med olika kultur och religion får leva så i denna kommun möttes jag av budskapet: "Du och svenskan hör inte hit".
I dag debatterar man om svenskan överhuvudtaget skall vara ett obligatoriskt ämne i skolan i Finland. På samma sätt upplever vi finlandssvenskar igen att "jag och svenskan hör inte hit". Var är vårt land, vår nation, vårt hem ifall Finland tillhör bara dem som talar finska? I debatten glömmer man bort att det var ett medvetet val att skapa två nationalspråk, att vi har en lång historia tillsammans med - inte under - Sverige och att de svenskspråkiga är ett ursprungsfolk som alltid har bott här längs kusterna.
Ryskan skall inte göras till ett minoritetsspråk i Finland och ryskan skall inte bytas ut mot svenskan. Däremot är det ytterst värdefullt om både de svensk- och de ryskspråkiga kunde visa hur man blir delaktig av en annan kultur än sin egen och särskilt hur man via denna kulturella delaktighet kan lära sig ett annat språk. Det är inte fråga om att bara läsa svensk grammatik eller kyrilliska alfabet i skolan, utan om att kunna sjunga, dansa, kommunicera, läsa, umgås och njuta av allt från kultur till fritid på ett annat språk. Däremot skall vi akta oss för att köpslå med vår framtid och vår identitet som ett tvåspråkigt land med finska och svenska - det får vi inte ge upp!"
