Hälften alla invandrare i Finland bor i huvudstadsregionen. Jag ber om ursäkt ifall någon upplever ordet invandrare stötande. Det är inte meningen, utan jag använder ordet i rena desperationen, eftersom jag annars borde varje gång säga utlänning, inflyttad, flykting, gästarbetare, asylsökande och då skulle denna text bli för lång och jag gråhårig.
I de fyra huvudstadskommunerna, Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla sker integrationsprocessen på finska. Ingen bestrider det faktum att man behöver kunna finska i huvudstadsregionen men samtidigt verkar alla ha glömt bort att det andra officiella språket – svenska. Enligt språklagen skall det vara möjligt att välja svenska som integrationsspråk och även göra medborgarskapsprovet på svenska i Finland. I verkligheten stämmer det här inte i huvudstadsregionen trots att de fyra kommunerna är tvåspråkiga. I huvudstadsregionen erbjuds inte en enda heldagskurs från måndag till fredag från 9-5 som skulle vara ersättningsbar av arbets- och näringsbyrån. Ifall man vill integreras på svenska bör man vara mycket målmedveten och dessutom vara beredd att få kämpa för sin sak – så svårt är det. Det finns inte ens andra kurser i svenska (Swedish for foreigners) som skulle leda ända upp till den nivå som krävs för att kunna utföra ett medborgarskapsprov. Hur kan det vara så svårt, undrar jag? Varför informerar man inte ens om de finlandssvenska alternativen i huvudstadsregionen? Man lurar inte invandrare om man öppet informerar om de olika utbildnings- och arbetsmöjligheter som finns på svenska. Det är var och ens fria val att välja vilket språk man vill lära sig. Poängen är att det skall finnas ett realistiskt alternativ på svenska för den som vill hellre lära sig svenska. Det ska inte vara så omåttligt svårt!
I mitt jobb har jag träffat många människor som vill lära sig svenska eller redan kan svenska och vill bygga vidare på sina kunskaper. Det finns många orsaker till varför de vill lära sig svenska: man har bott i Sverige tidigare, har en partner som är finlandssvensk, har barn som går i finlandssvensk skola eller för att man antagit att man har större chans att kunna slå sig fram i samhället ifall man är en av de få invandrare som valt svenska istället för finska som integrationsspår. En invandrare som talar svenska i huvudstaden är ju rent av exotisk.
Jag anser att vi bör sprida på integrationen och även låta finlandssvenskarna ta ansvar för att ta emot invandrare, på ”gott och ont”. Finlandssvenskarna behöver utvecklas för att kunna bemöta olika kulturer i sin egen miljö. Det är inte alltid lätt att veta hur mycket man skall ta de olika kulturerna i beaktande och var gränsen går för att det innebär en risk för den egna kulturens och språkets fortlevnad. Men utan att bemöta dessa frågor kan man inte heller lösa dem och utan att få chansen att göra så förblir vi, finlandssvenskar, en isolerad grupp som inte lever i takt med resten av världen.
