Johanna Westman i ett ledarstick i Hbl 18.2.:
"Allt färre språk, på allt lägre nivå. Så bedrövligt ser det ut med språkundervisningen i Finland. Särskilt problematiskt är det med svenskan, som blev valfritt ämne i studentexamen 2004.
På högskolenivå höjer man nu rösten. Antingen ska det andra inhemska göras obligatoriskt igen, eller också måste kravet på betyg i svenska för examen från yrkeshögskola och universitet slopas, säger Antti Hildén vid Tammerfors universitet (Hbl 17.2). Högskolorna har inte resurser att utföra gymnasiets och grundskolans jobb.
Det sistnämnda har Hildén naturligtvis alldeles rätt i. Språk lär man sig bäst i unga år, ju yngre desto bättre. Högskolans uppgift är på sin höjd att komplettera de studerandes kunskaper med den fackterminologi som krävs för respektive studieinriktning.
Däremot är det absolut inget alternativ att ytterligare utarma landets nominella tvåspråkighet genom att slopa språkkravet för högskoleexamen.
Var fjärde abiturient valde 2007 att inte skriva svenska provet i studentexamen; i år kan man anta att ännu fler utnyttjar sin valfrihet. Trenden kunde förutses redan 2004; nu behövs åtgärder.
Språklagen är inte tillräcklig. Det behövs en nationell språkpolitisk strategi för två- och flerspråkighet. Den strategin bör beakta att staten inte kan frånsäga sig ansvaret och lägga det på kommunerna.
Den enskilda kommunen bör inte tillåtas fatta beslut som uppenbart inskränker individens studie- och karriärmöjligheter, i synnerhet inte när summan av sådana kommunala beslut hotar nationens samfällda möjligheter."
