Debatten har länge gått het om olika fusions- och samarbetsmodeller i Helsingforsregionen. För att föra in språkdimensionen i diskussionen lät Magma genomföra en utredning av svenskans ställning i metropolen som beaktar olika kommunkombinationer.
Ur den svenska språkgruppens synvinkel är en sammanslagning av Helsingfors och Vanda det sämsta alternativet bland de olika samarbetsmodeller som förbereds i huvudstadsregionen. Den modellen splittrar de svenskspråkiga i mindre volymer, vilket kan försämra servicen på svenska. Det är en av slutsatserna i utredningen "Svenskans ställning i metropolen" som Magma presenterade den 23 oktober.
De svenskspråkigas andel är liten i huvudstadsregionen, vilket erbjuder möjligheter till experiment som senare kan vara till nytta för hela befolkningen. Själva antalet är stort, vilket ger (eller borde ge) de svenskspråkiga politisk och ekonomisk tyngd.
De svenskspråkiga är drygt 64 000 i de fyra kärnstäderna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla. Det är fler än invånarantalet i hela Vasa eller Joensuu. Räknar man med alla 14 städer som bildar metropolområdet är den svenska språkgruppen större än 80 000. De svenskspråkiga är fler än invånarna i Björneborg och kunde teoretiskt sett utgöra Finlands tionde största stad.
Tryck från statsmakten
Utredningen "Svenskans ställning i metropolen" kartlägger nuläget och beskriver nuvarande samarbetsformer i huvudstadsregionen. Problemet med de flesta samarbetsorganen, såsom delegationen för huvudstadsregionen och Helsingforsregionens samarbetsmöte, är att de saknar konkret makt. Följden är att kommunerna i huvudstadsregionen fortätter att värna om sina egna intressen vid stora beslut.
Under de närmaste åren går utvecklingen i riktning mot konkretare samarbete efter påtryckningar från statsmakten. Ett bevis på regeringens inställning gavs den 21 oktober. Då meddelade bostadsminister Jan Vapaavuori och kommunminister Mari Kiviniemi om ett nytt projekt: Man tänker analysera erfarenheterna av de förvaltningsmodeller som utvecklats i olika metropoler runt om i världen. Ministrarna är särskilt intresserade av erfarenheter som gäller boende, trafik, markanvändning, utbildning och serviceproduktion.
Minister Vapaavuori betonade att utredningen av de internationella erfarenheterna inte bara ska ge kunskap för kunskapens skull. Den ska ge underlag för beslut. Trycket från statsmakten ökar.
Det finns många exempel på kommuner som smält samman till en metropol så att vissa funktioner sköts av en central förvaltning, andra på lokalplanet. Städer som Bryssel, London, Lille och Stockholm har alla valt sina egna varianter.
Många konsekvenser
Tankesmedjan Magma vill kartlägga konsekvenserna av olika samarbetsalternativ och försäkra sig om att de svenskspråkiga intressena beaktas oberoende av vilka planer som förverkligas för Helsingforsregionens del. Det svenska löper risk att förbigås i huvudstadsregionens lösningar, men kan också vinna fördelar om man lyckas skapa större volymer genom samarbete. Bland slutsatserna i utredningen kan nämnas följande:
- På vissa områden finns redan utkast till experiment, såsom det förslag till svenskspråkig IT-baserad service över kommungränserna som Kommunförbundet presenterade i våras. Tyvärr tycks konkreta förslag inte leda till konkreta åtgärder över gränserna.
- De samarbetskonstellationer som förverkligas påverkar de politiska styrkeförhållandena i framtida kommunalval. Eftersom kommunallagen föreskriver att ett kommunfullmäktige bara kan ha 85 medlemmar, skulle ett gemensamt fullmäktige för de fyra kärnstäderna troligen ge Svenska folkpartiet 6 mandat mot sammanlagt 30 i dag i nuvarande Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla.
- Med språkliga kriterier mätt skulle den svenska språkgruppen vinna de största fördelarna genom en sammanslagning eller regionförvaltning omfattande de fyra kärnstäderna kompletterade med Sibbo och Kyrkslätt. De bästa alternativen är de som samlar de största volymerna.
- Det mest riskfylla alternativet ur svenskspråkig synvinkel är en sammanslagning av Helsingfors och Vanda, för det alternativet splittrar språkgruppen i mindre volymer. Och helt oberoende av språkfrågan kan det dessutom leda till en ofördelaktig konkurrens inom metropolområdet.
- Kvoteringen för svenskspråkiga universitetsstuderande inom samhällsviktiga områden är nödvändig för att säkra service på två språk i metropolområdet i framtiden.
- Samtidigt som små skolor hotas av nedläggning är det uppenbart att levande tvåspråkighet förutsätter tillgång till en stark svenskspråkig uppväxtmiljö. För detta behövs samplanering av det svenska skolnätet i kärnstäderna. Ur svensk synvinkel är däremot en sammanslagning av svenska och finska skolor definitivt en dålig lösning, för den ger en försvagad språkmiljö.
Utredningen fäster också uppmärksamhet vid att
- det inte finns förutsättningar att trygga den språkliga närmiljön så länge den svenskspråkiga barnträdgårdslärar- och klassutbildningen är förlagd enbart till Österbotten. Problemet är så omfattande, att om inte åtgärder vidtas inom den närmaste framtiden, undermineras den svenska skolundervisningen allvarligt i södra Finland.
- Gymnasiebenägenheten hos den svenskspråkiga ungdomen i huvudstadsregionen leder till stora språkbrister på många yrkesområden, särskilt inom social- och hälsovården.
Oberoende av vilken samarbetsmodell som förverkligas i metropolområdet finns det ett påtagligt behov av ett permanent svenskt organ som arbetar med svensk service över kommungränserna. Det skulle koordinera behov och resurser. I en långt utvecklad form kunde det arbeta med ett beställar-producentkoncept för hela språkgruppen med servicesedlar som en del av systemet.
Bäst att vara ute i god tid
Syftet med Magmas utredning är inte att bromsa utvecklingen i metropolen. Erfarenheterna visar att den som envist håller fast vid nuläget förr eller senare tvingas acceptera en förändring, kanske med ännu sämre utfall än väntat. I stället vill Magma inta en proaktiv position genom att kartlägga konsekvenserna på ett mångsidigt sätt och presentera olika alternativ.
Risken är uppenbar att det svenska intresset inte beaktas i de finska (finskspråkiga) metropolutredningar som görs och i de förslag som med tiden läggs fram av kommunerna och statsmakten. Därför krävs reaktionssnabbhet och idérikedom från deras sida som vill främja svenskans ställning. Utgångspunkten måste vara att språklig mångfald är till nytta såväl för dem som vill ta sig fram på svenska som för hela metropolregionens attraktionskraft.
Moderna metropoler är inte enspråkiga. Enspråkighet och likriktning gynnar varken innovationer eller kreativitet. En levande flerspråkighet förutsätter fördomsfrihet, aktiva insatser, fungerande strukturer och experimentlusta.
