Orimligt be om ursäkt för förfäders oförrätt

Författaren Yrsa Stenius menar i sin kolumn i ÅU att det är en orimlig tanke att finlandssvenskarna skulle be om ursäkt för sin roll i historien.

"Ännu mer pinsat berörd blir jag av de propåer om ursäkter som Mikael Boldt framförde för någon vecka sedan och som gällde finlandsvenskarna. Finlandssvenskarna skulle be om ursäkt för sin roll i historien i vilken ett avsevärt mått av kväsning av det finska Finland ingick.

Tanken är orimlig inte bara därför att finlandssvenskarna inte är någon enhetlig folkgrupp och inte ens definierade sig som grupp när det begav sig. Detta har redan påpekats i debatten. Tanken är orimlig också därför att själva gärningen, själva åtbörden att be om ursäkt, eller förlåtelse töms på sitt innehåll, devalveras, om man börjar be om förlåtelse för sådant som man inte rår för.

Efterklokhet är också klokhet och man bör lära av historien. Förbrytelser och fel ska konstateras och inte förnekas. Men sina  förfäders eventuella övergrepp kan man inte be om förlåtelse för.

Slutligen en reflektion kring själva sakfrågan om de svensktalande finländarnas roll under 1800-talet. Visst tillhörde vissa av dem en härskande överklass. Men det svenska arvet bidrog till att Finland hade rättssystem och förvaltningstraditioner som gav hela folket ryggrad att stå emot det ryska förtrycket när det satte igång på allvar vid seklets slut."