Det är en svår konst att verkligen bry sig. Med dem som står en nära borde det vara relativt lätt. Ändå vet vi att det är en svår konst att sätta sig in i andra mänskors tänkande och känslor, också fast de bor under samma tak.
Jag tror att mycket handlar om både oförmåga och ovilja att verkligen veta och förstå. För om vi vet så pockar det på en åtgärd från vår sida - i form av tid, anpassning, kompromiss, resurser. Vi kanske vet att våra barn egentligen saknar mera tid och diskussion med föräldrarna, men vi har så bråttom att vi inte vill höra det för att inte få ännu sämre samvete. Och ännu värre blir det med en mer allmän medmänsklighet, där en verklig insikt skulle kräva ännu större åtgärder.
I HBL 5.3.2012 skrev Annika Sandlund i sin kolumn om de pågående striderna i Homs, och om journalisten Marie Colvin som nyligen omkom under sitt försök att rapportera från stadens värst drabbade område Baba Amr. Sandlund ställde frågan om det är värt det, att sända in västerländska journalister i krigsområden med risk för journalistens - och inte minst invånarnas - liv. Som Sandlund påpekar sägs kring tio syrier ha omkommit för att få in Colvin. Sandlund svarar inte själv på frågan men mitt svar är nej.
Liksom Sandlund själv kommenterar så är vi i dagens värld inte längre beroende av proffsjournalister i alla lägen. I de allra flesta fall numera finns det lokala som har både förmåga och möjlighet att sända ut bilder, sms, bloggar, twitter-meddelanden, Facebook-updateringar och så vidare. Vill vi faktiskt veta vad som pågår så får vi reda på det. Det är inte mera information vi saknar.
Liksom fotografen Jack Daglish (spelad av Joaquin Phoenix) i Hotell Rwanda svarade då hotellägaren Paul Rusesabagina (spelad av Don Cheadle) antog att när folk nu skulle få se bilderna av vad som pågick så skulle Rwanda äntligen få hjälp. Daglish svar var: I think if people see this footage they'll say, "oh my God that's horrible," and then go on eating their dinners. [Jag tror att om folk ser dessa bilder kommer de att säga "herregud, så förfärligt" och sedan fortsätta äta sin middag.]
Vi vet och vi ser, men vi bryr oss inte tillräckligt.
