Genom att Sannfinländarna motsätter sig EU:s krisfonder kan partiet inte medverka i en EU-positiv regering, skriver Kenneth Myntti i Vasabladets ledare (31.1.)
"Det otänkbart att någon enda partiledare i landet skulle vara redo att bilda en regering med en inbyggd, EU-fientlig opposition.
Just nu har vi en ketchupeffekt då det gäller utredningar av och tolkningar till populismen. Samtidigt gör Sannfinländarnas ordförande Timo Soini också diverse utspel som sammantaget ger klara besked till väljarna om hur seriöst hans parti förhåller sig till regeringsarbetet.
Onekligen klingar det falskt att Soini vill medverka i regeringen samtidigt som han på förhand begär dispens för att få rösta mot EU:s krisfonder. Det visar att Sannfinländarna försöker förvandla regeringen till en lekstuga.
I och med att utvidgningen av EU:s krispaket blir en given del av de regeringsförhandlingar som föregår själva regeringsbildningen har partiet inget att skaffa i en EU-positiv regering så länge partiet inte kan acceptera några som helst krisfonder. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar.
Det är helt naturligt att de övriga partiordförandena har reagerat starkt på Timo Soinis försök att lösa fribiljett till regeringen. Finans- och europapolitiken är en alltför central del av regeringens verksamhet för att friheter och gycklande av det här slaget ska kunnas tolereras.
Vill Soini styra Finland i en EU-kritisk riktning får han helt enkelt se till att han får så stort stöd i valet att han med hjälp av egna EU-kritiska stödpartier kan bilda en egen fungerande regeringskoalition. Allt annat är oacceptabelt.
Soini försvarar sig med att De gröna blev kvar i regeringen trots sitt motstånd mot nya kärnkraftstillstånd. Det är förvisso sant, men jämförelsen haltar. Kärnkraften är en samvetsfråga som splittrar många andra regeringspartier, inte minst SFP, medan motsvarande splittring inte kan skönjas i en grundläggande och betydligt mer övergripande fråga som Finlands EU-medlemskap.
Uppenbarligen har De gröna också insett att partiets dubbelspel i kärnkraftsfrågan har tärt på väljarnas förtroende för partiet. På annat sätt kan man inte tolka ordförande Anne Sinnemäkis förhandsbesked om att De gröna inte kommer att bänka sig i en regering som fattar nya principbeslut om utbyggd kärnkraft.
Det att Soinis tidigare kompromissflagg har förbytts i ett kategoriskt nej till EU:s krisfonder tyder på att Timo Soini har läxats upp av de egna principfasta väljarna. Det är bra, på så sätt diskvalificerar partiet sig självt som parti i en EU-positiv regering.
Eftersom väljarna i Finland inte på långt när räcker till för en EU-kritisk regering innebär det att Sannfinländarna med sin hållning i EU-fondfrågan kommer att förpassa sig i opposition. Med tanke på att Sannfinländarnas valprogram också innehåller en massa andra idéer som partiet kan ha svårt att få gehör för i ett regeringsprogram framstår en oppositionsställning just nu som den mest naturliga för partiet.
Det betyder att de scenarier som den finlandssvenska tankesmedjan Magma gav offentlighet åt häromdagen (Vbl 26.3) inte är mycket värda då ju inget av dem beaktade att Sannfinländarna redan i valrörelsen gör markeringar som distanserar partiet från regeringsförhandlingarna.
Trots allt har mycket under resans gång talat för att Sannfinländarnas väg till makten blir både lång och snårig."
