Det är fatalt att svenskundervisningen i Finland beskrivs i termer av en tidsinställd bomb. Ansvarsfulla politiker må reagera, skriver Kennth Myntti Vasabladets ledare
(18.3.)
"Den 31 mars, lämpligt inför riksdagsvalet, arrangerar Finskhetens förbund en demonstration framför riksdagshuset mot den så kallade "tvångssvenskan".
I det senaste numret av språkhetsarorganet Suomen Mieli (1/2011) finns tidtabeller för de bussar som ska skjutsa in demonstranter från hela landet. I samma veva får läsarna veta att det stora gallupstödet för Sannfinländarna signalerar att tiden är inne för något som kallas den Tredje republiken i Finland, en tid då strukturer kommer att förändras.
En av dessa strukturer är förstås den obligatoriska svenskan i de finskspråkiga skolorna. I tidningen beskrivs skolsvenskan som en tidsinställd bomb som "exploderade i famnen på de finländska politikerna då Finland i slutet av 1980-talet inledde sin internationalisering".
Tidsinställd bomb som exploderade?
Här talar vi om ett nationalspråk som allt sedan 1980-talet har beskurits så stort i undervisningsresurser att inlärningen har blivit lidande och finskhetsivarna har mage att tala i termer av en förödande explosion.
Begreppet "Tredje republiken" förklaras med att den andra republiken inleddes då Demokratiska Förbundet för Finlands Folk (DFFF) strax efter andra världskriget erövrade 49 mandat i riksdagen. Då Timo Soinis äktfinska parti nu alltså förutspås ett liknande genombrott är det dags att tala om tredje republiken.
Begreppsvalet är skrämmande, inte minst med tanke på att Tredje riket var den benämning nazistiska ideologer i tiden gav åt den tysta staten under Adolf Hitler.
Vad är det riktigt som håller på att hända med vårt land?
De senaste årens händelser har inte gått helt spårlöst förbi i internationell press. Enligt Svenska Yle rapporterade Süddeutsche Zeitung, en av Tysklands största tidningar, i februari om den pyrande konflikten mellan den finska språkmajoriteten och den finlandssvenska språkminoriteten i Finland.
- Har man inte nog med problem skapar man dem, menar tidningsdraken, hänvisande till Finlands stabila ekonomi, det avundsvärda utbildningssystemet och den storslagna naturen.
Den tyska tidningen har noterat att det var journalisten Kirsi Virtanen som satte ny fyr på irritationen och som har bidragit till att "Zwangsschwedisch" och det svenska språkets likaberättigande har mindre politiskt stöd än någonsin tidigare.
I det senaste numret av Suomen Mieli publiceras namn och bild på drygt 50 riksdagskandidater, många av dem sannfinländare, som alla vill verka för "språkfrihet", det vill säga för att svenskan stryks från det obligatoriska skolschemat. 19 av dem är medlemmar i Finskhetens förbund.
Det är sorgligt att Finskhetens förbund, som i tiden lär ha grundats som ett organ för bildning, har utvecklats till ett organ som motsätter sig bildning.
Borde inte 1930-talet ha lärt oss hur farligt det är att odla en nationalism som innebär att ett land och ett folk kryper in i ett eget skal och betraktar allt externt som ett hot?
Vettiga människor inser att svenskan är en tillgång för landet, inte en belastning. Må klokskapen segra i det instundande riksdagsvalet."
