Avundsjukan som driver på svenskans marginalisering

I Vasabladets ledare (10.8.) ondgör sig Kennth Myntti över att fennomanen Erkki Pihkala i sin artikel i Helsingin Sanomats serie Me puhumme ruotsia oemotsagd får påstå att det finns regionala, historiska och ekonomiskt-politiska skäl till att svenskspråkiga är rikare än finskspråkiga.

"Många av inläggen i artikelserien "Me puhumme ruotsia" i Helsingin Sanomat har varit ärliga försök att fördjupa förståelsen om det svenska i Finland.

Många av texterna kan också betecknas som konstruktiva försök att bygga broar mellan det svenska och det finska i syfte att befrämja fortsatt tvåspråkighet i Finland. I den meningen utgör Erkki Pihkalas inlägg i lördags (7.8) ett steg i helt motsatt riktning.

Pihkala låter förstå att det finns regionala, historiska och ekonomiskt-politiska skäl till att svenskspråkiga är rikare än finskspråkiga. Grunden till denna ojämlikhet sägs skapats redan för länge sedan då de svenskspråkiga "lade beslag "på den infrastrukturellt och klimatmässigt goda kustregionen i Finland.

Han skildrar hur Finland i industrialiseringens begynnelse leddes politiskt och ekonomiskt av svenskspråkiga och hur internationell kompetens integrerades via invandring i de svenskspråkigas led på 1930-talet. Pihkala plockar också fram statistik om att svenskspråkiga äger mer börsaktier än finskspråkiga.


Inte ens Österbotten undgår hans öga. Pihkala berättar att svenskösterbottningarna livnär sig på växthus som åtnjuter statsstöd och på båtbyggande som åtnjuter skatteförmåner. Att pälsdjursnäringen sitt oetiska rykte till trots har lyckats bevara sin position sätter Pihkala på det eviga regeringspartiet SFP:s konto.

1920-talets spritsmuggling i det finlandssvenska kustbanden har i Pihkalas historieskrivning fått en uppföljare i skattefri spritförsäljning som har gynnat rederier på Alkos bekostnad. Professorn avslutar sin text fennomanen Erkki Pihkala sorgligt nog kastar bensin på den eld av avundsjuka som länge har brunnit i finskspråkigas led med att konstatera att den finlandssvenska förmögenheten efterhand har förts över till fonder som betalar ut skattefria stipendier och att finlandssvenskarna ekonomiskt gynnsamma bakgrund garanterar dem ett gott liv även framöver.


Vad säger man?

Jo, att och som högst antagligen är en av de politiska drivkrafterna bakom den negativa spiral svenskan har hamnat i på senare tid. Erkki Pihkala hörde till den hårdföra falang som radikaliserade Finskhetens förbund i slutet av 1980-talet.

Det är beklagligt att Erkki Pihkala nu plötsligt är rumsren för bästa debattplats i Finlands största dagstidning och att han dessutom får stå oemotsagd.

Då frågan om Helsingin Sanomats initiativ till nationell debatt om svenskan i Finland fördes på tal under svenska riksdagsgruppens sommarmöte i måndags bekände Ulla-Maj Wideroos en partiintern villrådighet ifråga om hur SFP ska förhålla sig till fenomenet. Enligt Wideroos vill SFP inte få rollen av en fackförening för svenskan.

- Det upplevs ofta att vi talar i egen sak om vi går in i debatter av det slaget, sa hon.


Må så vara. Men vad händer på sikt om svenskan och de svenskspråkiga inte ens har SFP som talesman och försvarare? Jo, svenska regioner klyvs itu i förvaltningssammanhang och svenskspråkiga blir på sikt av med de rättigheter som ännu i dag är inskrivna i grundlagen.

Det är viktigt att SFP jobbar för goda anslag till Uleåborgsbanan, omfartsväg runt Vasa och indexbundet studiestöd. Men det ena utesluter inte det andra.

Vill SFP inte delta i den oerhört viktiga attitydbeabetningen och ta de smällar som den här verksamheten är förknippad med måste Svenska Finlands folkting göra grovjobbet. Men då ska SFP heller inte sörja den dagen de svenska rösterna uteblir."

http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=122673