Med Julianne Moore och Jonathan Rhys Myers i huvudrollerna och en budget på 22 miljoner dollar kunde skräckfilmen Shelter, som i går hade svensk premiär på Stockholms internationella filmfestival inför en fullsatt biosalong, vara vilken Hollywoodproduktion som helst.
Men för oss här i Sverige är den inte det. Männen bakom filmen är nämligen den svenska regissörsduon Måns Mårlind och Björn Stein, som med den svenska thrillern Storm (2006) i bakfickan åkte över till USA och fick chansen att visa vad de kan göra med en sju gånger så stor budget.
Samtidigt som publiken ryser på visningen av Shelter pågår inspelningen av The Girl with the Dragon Tattoo på Stockholms gator. Det är den väletablerade regissören David Fincher (Fight Club, The Social Network) som tagit plats i regissörsstolen för den amerikanska nyversionen av Stieg Larsson-deckaren Män som hatar kvinnor.
Den ofattbart stora världsomspännande succén för de tre filmatiseringarna av Stieg Larssons Millennium-deckare är en av orsakerna till att svensk film och svenska regissörer och skådespelare just nu är det hetaste heta i Hollywood. Noomi Rapace, som spelar datahackern Lisbet Salander, syns på röda mattan överallt och spelar som bäst in uppföljaren av Sherlock Holmes i London där hon i intervju efter intervju höjs till skyarna av huvudrollsinnehavaren Robert Downey Jr.
På ytterligare ett ställe i Stockholm sitter regissören Daniél Espinosa som bäst och förbereder sig för att åka ner till Sydafrika för att regissera thrillern Safe House med Denzel Washington och Ryan Reynolds i huvudrollerna, vilket är smått absurt med tanke på att det inte ens har gått ett år sedan hans Snabba cash hade nationell premiär. Han hade knappast kunnat ana att filmen skulle peta ner Avatar från första platsen på biotoppen i Sverige, att den skulle säljas till de flesta territorier som finns, att tonårsidolen Zac Efron skulle skriva på kontrakt för att spela huvudrollen i den kommande amerikanska nyversionen eller att han själv skulle vara med om bisarra saker som att sitta i ett möte med en studioboss i Hollywood som klagade på att "den där Tom Cruise" inte fattade att han skulle sluta ringa och störa bossen mitt i hans viktiga möte.
Det här är bara några exempel på hur svensk film och svenska filmskapare är inne i en framgångsvåg utan like, en våg som allt oftare uppmärksammas i utländsk press (bara den senaste veckan har jag i mitt jobb på Svenska Filminstitutets Utlandsenhet svarat på tre utländska journalisters frågor kring den "nya svenska filmvågen").
Ja ja, svenskarna har väl alltid klarat sig bra i Hollywood, tänker ni kanske nu. Och fortsätter tankebanan med ett lite surt "men varför lyckas svenskarna alltid så bra medan finnarna lyser med sin frånvaro". Något svar på den svåra frågan har jag inte, däremot verkar det börja röra på sig även för oss finländare. Datanördarna bakom internetsensationen Star Wreck - In the Pirkinning jobbar som bäst med att färdigställa nazister-på-månen-filmen Iron Sky, en film som redan på planeringsstadiet fick väldigt mycket uppmärksamhet utomlands och regissören Antti Jokinens The Resident med Oscarsvinnande skådespelaren Hilary Swank i huvudrollen har premiär i USA i vår.
För svensk film räckte det med att några titlar fick ordentlig uppmärksamhet (förutom Millennium-filmerna och Snabba cash bör man här även nämna att Let Me In, den amerikanska nyversionen av vampyrfilmen Låt den rätte komma in, fått fantastiska recensioner i samband med USA-premiären) för att en självgenererande snöbollseffekt skulle få igång snacket i branschen.
Så än finns det hopp för lillebror.
