Denna ständigt närvarande framtid

 

Min bror är finsnickare med ett ohälsosamt mått av intresse för absolut allting, mina två låtsasbrorsor (brorsa från en annan morsa, brukar vi säga, men då kan ju någon få för sig att vi har samma far och det har vi ju inte heller) här i Stockholm jobbar som kaospilot och projektledare respektive hörlurstillverkare. Själv är jag filmjournalist. Ingen av oss sysslar alltså med forskning eller avancerad teknik eller dylikt. Trots detta landar våra diskussioner alltid i samma ämne. Vi börjar någonstans, går längs vingliga skogsstigar i diskussionens terräng och kommer fram till målet: Framtiden (med stort F). Hur kommer den att se ut, vad händer just nu, när kommer vi att få ta del av de möjligheter som vi bara drömde om i går?

Jag har skrivit om framtiden, närmare bestämt om Ray Kurzweils visioner kring singulariteten, här förut. Men det finns ju ingenting som är intressantare, ingenting som får mig mer engagerad. Jag står som sagt mitt i en ring av brorsor som snackar (läs: mejl- och facebook-konverserar) om de nyaste rönen inom robotteknologi, genforskning, datorers utveckling och annat som driver mänskligheten framåt i rekordfart. Och jag älskar det.

Vad är då det mest spännande som jag tagit del av de senaste veckorna? Ja, bl.a. en föreläsning av forskaren Cynthia Kenyon på en TED talk i somras (www.ted.com) där hon berättar att de hittat en gen för åldrande, lyckats blockera hormontillförseln till genen och därigenom hindrat åldrandet. Maskarna som utsattes för experimentet levde dubbelt så länge och med en hög livskvalitet ända till slutet. Samtidigt berättar Filip Hammar (ena delen av duon Filip & Fredrik) att han varit på en föreläsning i Los Angeles om framtidens medicin och teknologi där föreläsaren berättade att man inom en snar framtid kommer att kunna skriva ut nya kroppsdelar på en 3D-skrivare, alltså ta en stamcell från en människa och sedan få ut t.ex. en ny lever. Föreläsaren sade att alla som tjänar 100 000 dollar/år nu och fortsätter med det garanterat kommer att leva till 200 års ålder om man lyckas undvika olycksfall.

En långt mer prosaisk, men för mig ögonöppnande händelse (!), är att jag köpt en vätska som förlänger ögonfransarna. Som fungerar på riktigt! Det är alltså ingen tv-shopskvalitet på det hela, utan teknologin har kommit så långt att man kan få sina egna fransar att växa så de ser ut som lösögonfransar.

Det finns förstås miljoner andra exempel på allt som händer just nu, men för mig är det viktigaste det som skett inuti mig. Jag har bestämt mig. Jag vill fortsätta anstränga mig för att alltid vill vara i framkant, att vara en s.k. early adopter. Att hänga med i de tekniska landvinningarna (och tjäna pengar så jag har råd med dem) och inte minst att sköta om mig själv, att äta rätt, sova tillräckligt och motionera mycket. Helt enkelt att se till att hålla min ”prestanda” så hög som möjligt så jag kan ta del av alla möjligheter som erbjuds så fort de finns.

Jag kan förstås precis som de flesta ibland bli otroligt rädd när jag tänker på framtiden och allt vad den kan innebära, det finns så många katastrofscenarion som känns sannolika och människan är ofta rädd för förändringen. Men i stället för att oroa oss över sannolikheten för att ett mardrömsscenario ska hända tycker jag vi ska lägga all vår kraft på att drömma visionerna av vad vi har möjlighet att åstadkomma som en del av mänskligheten och som individer. Det kan nämligen bli så obeskrivligt fett.