Anonymitet föder censur ?!

"Hota att avslöja! Vilken pajas, avgå omedelbart. Vi behöver inte detta paller i lagtinget."

"Jag är lite orolig efter att ha hört nya trafikministern utfrågas i radion. Det lät mera som man hade plockat vem som helst från gatan ......"

"Hörrö Danne Sundman. Hur står du i tunnelfrågan nu när lemlänningarna börjar protestera? Vilken vind vänder Du kappan efter?"

"AE (Anders Eriksson) pratar om att politikerna behöver mogna och växa till sig! Kommer ju från rätt käft...."

"Hur många ålänningar vill de facto ha det mångkulturella Åland som håller på att byggas?"

"Lilian! Om det nu är så besvärligt för er att bo på Vårdö, flytta då så fort som möjligt därifrån innan ni är utbrända."

(Sex anonyma "mess" i lokaltidningarna "Åland" och "Nya Åland, de fyra första riktade mot åländska politiker, den femte som ett indirekt "påhopp" mot dem som inflyttat till Åland från övriga världen, och det sista riktat mot en privatperson).

På Åland har lokaltidningarna, i motsats till Hufvudstadsbladets "policy", valt att möjliggöra anonyma insändare, men framförallt anonyma så kallade mess. Vid ett flertal tillfällen har denna "rätt" till anonymitet diskuterats och debatterats, i tidningarna och i den åländska radion, och delvis har de lokala tidningarna gått in för en viss uppstramning och sanering av de värsta påhoppen, framförallt då de riktas mot enskilda "icke-offentliga" personer. Däremot får politiker och andra offentliga personer fortsätta att leva under ett ständigt latent hot om anonyma, kränkande påhopp.

I sammanhanget glömmer man ofta bort att en kränkning når längre än till den direkt utsatta personen, och att en kränkning i offentligheten som regel slår hårdare mot de nära och kära, och särskilt mot barnen. Det är inte så roligt för ett barn att läsa att deras pappa borde stenas eller att han är en "riksadvokat" som borde deporteras till Helsingfors.

Till den del de lokala tidningarna har städat upp en del i de anonyma spalterna har problemet accentuerats på tidningarnas hemsidor. Där verkar det vara fortsatt fritt fram att kommentera olika nyhetsartiklar och andra skriverier, i stort sätt utan begränsningar vad gäller ordval och allehanda osakligheter.

I tidningen Åland publicerades en saklig artikel 7.9.2009, gällande en hagelskur som hade förstört stora mängder med äpplen. De mest drabbade odlarna nämndes med namn och en av dem visades på bild. Redan samma dag kunde man hitta en kommentar på tidningens hemsida, med följande text:
"Jo, vi vet ju hur det gick för några år sen när en rejäl hagelskur drog förbi. De som försökte rädda så mycket av skörden som möjligt och sorterade ut den frukt som klarade sig fick knappt något skördebidrag, medan en som sk-t i allt och lämnade frukten att ruttna på träden kammade hem storkovan i bidrag."

Säkert en "trevlig" läsning för den aktuella odlaren, och framförallt för hans hustru och barn.
Så vari ligger problemet, förutom att det i sig är skrämmande att de lokala medierna tror sig värna om det fria ordet och att priset, bestående av anonyma kränkningar och andra påhopp, därför är värt att betala.

I Aftonbladet (4.9.2009) skriver journalisten och filosofiedoktorn Lotta Gröning, gällande Piratpartiet i Sverige, att de bör tänka efter när det gäller försvaret av den anonyma tyckaren, eftersom anonyma ofta förtrycker andra.

Egentligen kunde man se än mer negativt på effekterna av ett "anonymt tyckande", eftersom det de facto skapar en viss sorts självpåtagen censur. Det är många i det åländska samhället, såväl politiker som "vanliga" människor, som avhåller sig från att ge uttryck för sina tankar och idéer i det offentliga, på grund av det obehag som anonyma kränkningar och påhopp förorsakar. Jag vet det av egen erfarenhet. Det finns mycket som jag själv har låtit bli att berätta om i offentligheten. Inte för min egen skull, men med omtanke om mina närmaste.

Så avslutningsvis ber jag att få förena mig i ett av de mera tänkvärda messen som fanns intaget i de bägge åländska lokaltidningarna härom dagen:
"Fegt att kritisera namngivna privatpersoner i anonyma mess. Borde inte sådana mess censureras?"