Hurudan är bilden av Finland år 2020? Den frågan dryftades av tre vise män under SuomiAreena evenemanget i Björneborg i veckan. Martti Ahtisaari, Jorma Ollila och Kjell Westö kompletterade varandra väl i ett förvånansvärt djuplodande samtal under ledning av Suvi-Anne Siimes.
Att Finlandsbilden i stor utsträckning handlar om vår självkänsla var Ahtisaari, Ollila och Westö överens om. Likaså att vi undervärderar oss själva. Eller som Jorma Ollilla uttryckte det:
- Vi finländare har en svag kommunikationsförmåga. Vi är inte tillräckligt öppna, tål inte dem som är avvikande och har svårt med sådana som är framgångsrika.
Lägg till detta bilden av Finland utomlands. Ofta handlar den om ett kallt, avlägset och exotiskt land, det minst kända av de nordiska länderna.
Kjell Westö undrade varför vi inte varit bättre på att marknadsföra Finland som en framgångsstory, som landet som reste sig ur krigets aska och i dag är ett framgångsland på innovationer.
Han belyste med ett exempel hur vi själva förtigit vår framgång:
- Det slog mig när jag arbetade med min senaste bok (Där vi en gång gått..., som handlade om ett mångkulturellt sekelskifte) att 1970-talet med krav på politisk korrekthet varit det mest slutna årtiondet i Finlands historia.
Martti Ahtisaari å sin sida lyfte fram grannen i öst. I stället för att huka borde vi stolt basunera ut att Finland är det enda landet i väst som gränsar till Ryssland. Och vi har visat prov på att kunna hantera ryssen.
- Finland borde mer frimodigt engagera sig i internationellt umgänge i väst, konstaterade Ahtisaari och mellan raderna kunde man förstå att han avsåg bl.a. Nato. Han betonade också banden till de nordiska länderna och de värderingar vi har gemensamt.
Inte bara självömkan
Det intressanta med samtalet om Finlands brand var att det inte stannade vid självömkan och självdestruktion. Alla tre blickade med tillförsikt framåt. Men Finlandsbilden måste poleras, både här hemma och ute i världen. Kanske fick Jorma Ollila några uppslag för sin arbetsgrupp som jobbar med just brandet Finland.
Produkten Finland kan med framgång lanseras bara om nyckelorden är pålitlighet och kreativitet, sade Ollila och vittnade om att det finländska handslaget är förtroendeingivande.
- Inom Nokia finns det indier och kineser som kommit till Finland, inte för att stanna, utan för att flytta vidare till USA. Men det har visat sig att de trivs när de väl rotat sig, därför att de upplever att det är tryggt att jobba och leva i Finland. Och de stannar här.
Martti Ahtisaari tog bladet ur munnen och framhöll att Finland behöver utländsk arbetskraft. Redan inom några år är behovet akut p.g.a. de stora befolkningskullarna uppnår pensionsåldern. Men Ahtisaari ställer också krav invandrare:
- Vi får inte göra samma fel som man gjort i Norge, när man låtit invandrarna förstå de inte behöver lära sig landets språk eller känna till landets religion. Integrationen blir framgångsrik bara om invandrarna lär sig finska eller svenska.
Mångkulturalismen är en långsam process, konstaterade Kjell Westö och konkretiserade sitt påstående med en jämförelse med Sverige från fotbollen:
- Det svenska landslaget fick på 1980-talet en mångkulturell profil tack vare spelare med invandrarbakgrund. Hos ser man motsvarande utveckling i dagens landslag.
De unga inger hopp
Samtalet slutade där det började, med en reflektion kring självkänslans betydelse. Att den är nyckeln till framgång rådde ingen oenighet om. Men hur forma en sund självkänsla?
Martti Ahtisaari sade sig inte i sin framtidsvision se yttre hotbilder för Finland. Däremot nog inre:
- Att 30 procent av dagens unga inte säger sig ha någon beredskap att avtjäna värnplikten talar sitt språk om självkänslan inte är vad den borde vara. Det gemensamma bästa borde skattas högre än vad fallet är.
Ahtisaari passade på att i sammanhanget ge en släng åt migrationsmyndigheterna; Vi polerar inte Finlandsbilden genom att utvisa en asylsökande egyptisk mormor.
Jorma Ollila summerade samtalet med att det trots allt finns hopp hos dagens unga. De är välutbildade, språkkunniga, internationellt medvetna.
- Vad vi behöver göra är att stöda de unga och uppmuntra dem i stället för att kritisera dem. Så föds en sund själkänsla.
Och Kjell Westö höll med, ungdomen inger hopp:
- Parollen att jag inte är inte är något och inte du heller måste vi vända till att Jag är bra, men det är du också.
