Det aktuella scenarioprojektet kan vara det viktigaste som tankesmedjan Magma hittills har företagit sig, skriver Kenneth Myntti i Vasabladets ledare 24.6:
"Strategijakt. En lyckad integrering av nya individer i svensk språkgemenskap förutsätter kunskap om framtiden.
Hur används det svenska språket i offentligheten år 2030? Hur påverkas den finlandssvenska befolkningen av världshändelser och förändringar inom EU-lagstiftningen?
Hur mår den finlandssvenska tredje sektorn, hur ser unga på sin egen identitet?
Dessa och många andra framtidsinriktade frågor ställer tankesmedjan Magma i samarbete med Finlands kommunförbund i ett scenarioprojekt, som så småningom ska resultatera i någon form av finlandssvensk framtidsstrategi.
Det digra frågebatteriet omfattar allt från personliga visioner och frågan om offentlig service, miljö och teknologi till social utveckling. Ytterst handlar det om överlevnadsvillkoren för det svenska i Finland i en värld som blir allt mer globaliserad.
Antagligen är det här projektet något av det viktigaste Magma hittills har företagit sig. Det blir inte lätt att hitta koncensus bakom en allomfattande, klar framtidsstrategi för det svenska i Finland, men redan transportsträckan fram till de olika modellerna kommer att bli både hälsosam och berikande.
Egentligen har grälet redan startat i och med att en person vid namn Jessica Parland-von Essen på sin blogg har utmålat projektet som trams.
Hon säger att uppdelningen i vi (finlandssvenskarna) och de (den finska folkmajoriteten) luktar gammal SFP-retorik och Magma i stället borde ha fokuserat på det svenska språkets utveckling.
I en intervju i Hufvudstadsbladet (19.6) säger Parland-von Essen att bilden av finlandssvensken som en ärketyp och utrotningshotad art är föråldrad.
Typiskt, eller hur? Får man tro Parland-von Essen har Magma bara genom att ställa frågor på ett visst sätt målat in sig i ett hörn.
Ändå är hennes kritik obefogad. Avsikten är tvärtom att lista olika uppfattningar om det svenska i Finland och att via den strukturen skapa förutsättningar för en konstruktiv debatt.
Om alla de som uppfattar att svenska språket är en identitetsmarkör och en nyckel till kulturupplevelser, en kulturell förståelse och någon form av social gemenskap av andra utmålas som talibaner eller reservatsivrare kommer vi inte vidare i debatten.
Det handlar inte om "vi" och "de" utan om hur vi med språket som lockbete och verktyg kan få så många individer som möjligt att intressera sig för den kulturella och trots allt dynamiska gemenskap som kallas Svenskfinland.
Ingen är exkluderad, allra minst företrädarna för språkmajoriteten, som redan bor inom detta tvåspråkiga lands hank och stör. Men för att veta hur vi ska gå till väga för att integrera nya individer i språk- och kulturgemenskapen måste vi veta vart detta land och denna vår värld är på väg.
Scenarioplanering är jämförbar med att sticka upp en våt tumme i vädret. Rättare sagt flera tummar.
En gissning är noll värd, men tusentals svaga signaler ger en samlad prognos och en lista på kritiska framgångsfaktorer, som faktiskt inte behöver vara helt åt skogen.
Magma är på rätt kurs."
http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=43710
