Vastoin faktoja ja parempaa tietoa – Edith Södergranin kuviteltu elämä
”Hur gammal är Ni? Hälsa? Nerver? Jag önskar att Ni vore frisk och orkade. Giv kort biografi! Fru eller fröken? Lärdomsgrad. Jag: residens: Raivola, Petrischülerin, lungsot vid 16 års ålder, Nummela, Davos, konstgjord pneumothorax, väntar på tuberkulosmedlets uppfinning.”
HisNoin kirjoitti Edith Södergran Hagar Olssonille 26.1.1919. Olisi jokaiselle meistä hyödyllistä osata laatia elämäkertansa muutamalla rivillä. Runoilijat ovat epäilemättä siinä taitavampia kuin prosaistit. Boris Pasternak asettaa eräässä runossaan tavoitteekseen päästä kaikessa "syntyihin, syihin syviin" ja laatia "intohimosta elämäkerran".
Edith Södergran onnistuu yhdessä pienessä kirjeessä muutamalla sanalla kuvaamaan niin kohtalonsa syvät syyt kuin myös intohimonsa aiheet. Hän on Raivolassa vuonna 1919; asustaa vetoisessa huvilassa maantien ja järven välissä, naapurinaan ortodoksinen kirkko.
Hän on käynyt saksalaisen koulun Pietarissa ja on joutunut elämään lukuisien kielien, kulttuurien ja uskontojen vaikutusalueella. Hän on oleskellut sanatorioissa, koska kärsii 1800-luvun muotisairaudesta, tuberkuloosista.
Hänen perheensä on menettänyt koko omaisuutensa, joka on ollut sidottuna venäläisiin ja ukrainalaisiin osakkeisiin. Isä on kuollut tuberkuloosiin. Äiti ja tytär elävät myymällä huonekalujaan ja muuta taloustavaraa; "räddning beroende av bolschevismens fall", kuten Södergran lakonisesti toteaa kirjeessään Hagar Olssonille.
Kumpiko pelastuksen toive on riipaisevampi nykylukijan näkökulmasta: tuberkuloosilääkkeen keksimisen vai bolshevismin kukistumisen odotus?
Kontrafaktuaalista historiankirjoitusta soveltaen tekee mieli kysyä, miltä maailma näyttäisi, jos Södergranin toiveista molemmat, tai edes toinen, olisi toteutunut vuonna 1919. Jos antibiootti olisi keksitty ja Södergranin tauti parannettu. Ja jos bolshevismi olisi nujertunut nuppuunsa.
Ihmeellinen Raivolan laboratorio, jossa Södergran luki Nietzscheä ja makasi vaapukkamäellä suuruudesta unelmoiden, olisi suljettu, ja tervehtynyt nuori nainen olisi matkustanut suureen maailmaan. Södergranin povea vasten olisi ehkä painunut se raskas miehenpää, josta hän haaveili, ja runotytöstä olisi tullut äiti.
Ehkä penisilliini olisi pelastanut lähinnä varakkaita ja kuuluisia; se olisi luultavasti alkuun ollut niin kallista, että ensimmäisen maailmansodan silpoman, espanjantaudin runteleman Euroopan pelastajaksi siitä ei olisi ollut. Mutta ajankohdan aatteet - terveen kansan kasvattaminen ja valtiomahdin oikeuttaminen kansan elinvoimalla ja lisääntymiskyvyllä - olisivat pian tuoneet ihmelääkkeen muidenkin kuin rikkaiden ulottuville.
Mikä aate olisi vastannut radikaalien, modernien utopistien haaveisiin bolshevismin romuttuessa? Ehkä emansipaation virta olisi vienyt eurooppalaisia naisia kohti radikaalin naisvaltion perustamista? Ehkä kommunismin koko paine olisi siirtynyt Neuvosto-Venäjältä keskemmälle Eurooppaa, Weimarin Saksaan, jossa oli alustaa bolshevismin kehittymiselle.
Nuorukainen nimeltä Adolf Hitler olisi käynyt taistelunsa kotikentällään eikä olisi koskaan päätynyt suurelle idänretkelleen. Ja terve ja rusoposkinen runoilijatar Edith Södergran olisi tehnyt Suomessa pitkän uran lehtinaisena, emansipatorisena ideologina ja vapaan rakkauden esitaistelijana.
Svensk översättning:
Mot fakta och bättre vetande - Edith Södergrans förmodade liv
”Hur gammal är Ni? Hälsa? Nerver? Jag önskar att Ni vore frisk och orkade. Giv kort biografi! Fru eller fröken? Lärdomsgrad. Jag: residens: Raivola, Petrischülerin, lungsot vid 16 års ålder, Nummela, Davos, konstgjord pneumothorax, väntar på tuberkulosmedlets uppfinning.”
Så här skrev Edith Södergran till Hagar Olsson 26.1.1919. Det vore nyttigt för envar av oss att kunna teckna sin biografi på några rader. Diktarna är tveklöst skickligare på det än prosaisterna. Boris Pasternak sätter i en av sina dikter som mål att förmedla sitt innersta väsen och göra en passionerad biografi.
Edith Södergran lyckas i ett litet brev beskriva sitt ödes innersta orsaker men också sina passioner. Hon befinner sig i Raivola, året är 1919; hon bor i en dragig villa mellan landsvägen och sjön invid en ortodox kyrka.
Hon har gått i tysk skola i S:t Petersburg och levt sitt liv under inflytande av flera språk, kulturer och religioner. Hon har också vistats på sanatorium eftersom hon lider av 1800-talets modesjukdom, tuberkulos.
Hennes familj har förlorat all sin egendom som varit bunden till ryska och ukrainska aktier. Hennes far har dött i tuberkulos. Mor och dotter försörjer sig ned att sälja möbler och andra hushållssaker; "räddningen beroende av bolschevismens fall" som hon lakoniskt konstaterar i sitt brev till Hagar Olsson.
Vilkendera av livlinorna är mest hjärtskärande ur dagens läsares perspektiv: upptäckten av medicin mot tuberkulos eller väntan på bolsjevismens fall?
Om man tillämpar en kontrafaktisk historieforskning kunde man undra över hur världen såg ut om ens en av Södergrans drömmar gått i uppfyllelse år 1919. Om antibiotikan hade funnits hade Södergran botats från sin sjukdom. Och om bolsjevismen hade kvävts i sin linda.
Detta märkliga laboratorium i Raivola, där Södergran läste Nietzsche och drömde stora drömmar, hade bommats igen och den tillfriskande unga damen hade kunnat resa ut i stora världen. Det tunga manshuvud som Södergran drömde om hade lutat sig mot hennes barm och diktarflickan hade blivit mor.
Kanske hade penicillinen räddat de rika och berömda; eftersom den troligen till en början varit så dyr att man med dess hjälp inte kunnat bota alla de som i Europa efter fösta världskriget fallit offer för Spanska sjukan. Men med den tidens idéer - fostrandet av ett sunt folk och statsmaktens berättigande genom folkets livskraft och fertilitet - hade undermedicinen snart varit tillgänglig för andra än de rika.
Vilken ideologi hade svarat mot drömmarna hos de radikala och moderna utopisterna om bolsjevismen fallit? Måhända hade emancipationsvågen fått de europeiska kvinnorna att grunda en radikal kvinnostat? Kanske hade det kommunistiska trycket flyttat sig från Sovjet-Ryssland till mer centrala delar av Europa, till Weimars Tyskland där det fanns en grogrund för bolsjevismen.
En yngling vid namn Adolf Hitler hade fört sin kamp på hemmaplan och hans krigståg österut hade aldrig blivit av. Och en frisk och rosenkindad Edith Södergran hade gjort en lång karriär som tidningskvinna och förebild för en emanciperad ideolog och fri kärlek.
