I den finländska politiska kampen har bruket att använda Sverige som förebild flyttat från vänstern till högern, från löntagarna till näringslivet och från sociologer och statsvetare till nationalekonomer.
Det bedömer Mikko Majander, docent i politisk historia, i sin studie ”Ruotsin malliin – Pohjoismaat suomalaisessa politiikan argumentaatiossa” (med den svenska sammanfattningen ”Så som i Sverige – Norden som förebild i den finländska politiska argumentationen”).
Norden har behållit sin position som den huvudsakliga samhällspolitiska referensramen för Finland, också sedan Finland blev medlemsland i EU.
– Den nordiska modellen är ett världsberömt varumärke, det finns inte många som ifrågasätter dess framgång. Men samtidigt kämpar man om vem som får definiera modellens innehåll och standarder, påpekar Majander.
Under välfärdsstatens expansionstid gav Sverige en modell för hur Finland skulle komma att se ut inom fem eller femton år. För tillfället ligger tyngdpunkten på arbetsmarknadsreformer och strävan efter konkurrenskraft.
Den växande nationalpopulismen har också ändrat på bilden. Invandringskritiker använder Malmös och Stockholms mångkulturella förorter som skräckvisioner för Finland om man inte förändrar den nuvarande flyktingpolitiken.
Enligt Majander råder det ett säkerhetspolitiskt ömsesidigt beroendeförhållande mellan Finland och Sverige, om inte rentav en ”ödesgemenskap”.
– I det nuvarande läget är det svårt att föreställa sig att Finland skulle förändra sin militärt alliansfria politik i otakt med Sverige. Resultatet i det svenska riksdagsvalet sköt Nato-frågan på framtiden också här i Finland, om nu inte någonting dramatiskt händer i Östersjöregionen, konstaterar Majander.
